Skrivandets vedermödor

Jag ville skriva en bok. En stor bok som skulle ändra allt och jag började så många gånger.
Jag vred och vände på formuleringarna och filade och tänkte.
Men jag kom som längst till två kapitel.
Jag vet inte vad det var som fick mig att ge upp.
Insikten att ingen egentligen bryr sig?
Det är så tyst där ute.
Jag hade väntat mig att alla skulle jubla och kasta konfetti när jag kom. Att de skulle tacka mig för att jag öppnat deras ögon.
Och så fortsatte dagdrömmarna.
Jag slutade skriva och ägnade mig åt dem.
Bara en liten stund, ekade det i bakgrunden.
Sen ska jag börja igen. Börja skriva.
Jag kollade andra författare. Hur de arbetade.
Vad de inspirerades av och hur deras språk växte fram.
Började kolla fortare och fortare ända tills jag satt i stormens öga med alla böckerna virvlande omkring mig.
Fel taktik.
Hitta ditt eget språk.
Jag satte mig på en bänk och tittade på människorna.
Iakttog tanten med den lilla hunden och föreställde mig hennes historia.
Iakttog punkaren med alla piercingarna och föreställde mig hans framtid.
Försökte få ihop de två.
Fick inspiration och rusade hem. Men när jag kom hem så läckte avloppet i köket och jag var tvungen att fixa det.
Efter att ha sluntit med skiftnyckeln och dammat i ett hörn, kände jag inte för att skriva längre.
Jag skriver i morgon. Nu ska jag bara surfa.
Surfade in på en jätterolig spelsida, spelade Drop down halva natten.
Sover sedan lite, går upp och sätter på kaffe tar en cigg. Går ut och hämtar posten. Ett brev från nåt inkassoföretag. Kollar pengarna. Slut.
Deppar. Blir trött på mig själv.
Lägger mig och kollar på tv. Frasier, Vänner, Spin City, Monkey business på Animal planet, Discovery... Stora böcker.
Tittar hur James Joyce levde. Hur han fram levde sitt liv där i Dublin och hur han skrev.
Undrar om hans avlopp gick sönder någon gång.
Undrar hur han hanterade low cash-flow.
Funderar.
Jag vill bli sponsrad. Jag måste nog bli sponsrad för att kunna skriva. Inga räkningar, maten serverad av ljudlösa tjänsteandar. Jag sitter i mitt vackra gamla trähus vid havet, med fönstren öppna och med vita långa gardiner som flyger i vinden. Möbler från Move och House. Ljus björk, rottingmöbler på den inglasade verandan. Växter som osar av liv och frodighet. Ett assnyggt kök där det står rustika skålar med lime och tomater och kryddväxter i gjutjärnskrukor. Diana Krall i bakgrunden.
Jag sitter utanför på en klippa med mitt assnygga, lite patinerade läderinbundna skrivblock och min reservoirpenna. Jag har kläder från Nygårds Anna.
Jag skriver och skriver.
Roman efter roman.
Så måste det vara.
Det är DÄRFÖR jag inte kan skriva.
Disken blockerar mig.
Fan ta den.

Av Susanne Leveren 14 aug 2003 11:19