Vandringsberättelse del 9

Det var tyst en lång stund. Alla satt orörliga. Sedan tog en av författarna block och penna ur en ficka och började skriva. Då hände saker:

Statsministern tog av sig glasögonen och betraktade dem med samma ömhet som en konstsamlare betraktar en särskilt kär porslinsfigurin. Han började försiktigt putsa glasögonen med slipsen.

Alf Svensson tog fram en liten bibel i skinnpärm ur västfickan och började bläddra bland de tunna guldkantade bladen, ljudlöst formande läpparna till fromma ord.

Partyprinsessan tog av sig diademet och knackade det lätt i bordet tre gånger.
- OK, sa hon, tittade sig omkring, och brände iväg ett leende som fick det att gunga till under stolarna på de manliga mötesdeltagarna. Sedan fäste hon blicken på statsministern. Leendet försvann.
- Nu är det dags. Göran, öppna väskan!
Statsministern vaggade lite med huvudet, satt på sig glasögonen, böjde sig ner och öppnade väskan. Alla lutade sig fram och kikade. Trombon? Nej.

Föremålet som nu stod på bordet såg ut som en spelplan med en stor snurra monterad på mitten.

- Äh, ni vet nog vad det är för något, sa ministern.
- På något sätt måste ju alla tänkbara åsikter fördelas. Inte bara mellan partier och enskilda ministrar och så där, utan över huvud taget. Vi ska inte hymla om det.
- Det blir precis samma sak nu med EMU som med alla andra frågor. Vi snurrar snurran och spelar spelet och fördelar åsikterna inför debatten på det sättet.
- Ni som inte varit med förut förstår väl nu varför säkerhetspolisen är här. Det får alltså inte komma ut att det är så här det går till när åsikterna bland landets ledande politiker fördelas.

- Alf representerar borgerligheten förstås, den högra delen av den alltså. Och själv ska jag ju stå för det som vi, kanske lite galghumoristiskt, brukar kalla för vänsterns åsikter.
- Vi har alltid någon av kungafamiljen med som en sorts inofficiell Notarius Publicus. Ministern nickade åt partyprinsessan som log tillbaka och kastade lite med håret.
- Tjänst och gentjänst så att säga. I gengäld lägger vi som vanligt ner debatten om republik ifall den kommer upp bland några SSU:are eller så.
- Ska vi börja? Du tar väl blå gubbe Alf så tar jag röd?
- Tack du, sa Alf och stoppade ner bibeln i västfickan.

Spelet började. Det var inte helt lätt att följa med i reglerna för den som inte var van. Det gällde tydligen att först slå tärningen, sedan snurra på snurran för att tolka tärningens utslag och till sist välja väg genom spelet. Det var invecklat men Alf och ministern verkade ha roligt. De skrattade ibland, fnyste och suckade ibland och beskyllde ideligen och högljutt varandra för fusk.

Efter ett tag smög sig Aftonbladets reporter och fotograf in och ställde sig bakom politikerna. Antecknade och fotograferade tills säkerhetsmännen tog ifrån dem deras utrustning och tryckte ner dem i varsin stol.

Plötsligt ropade Alf till:
- Ahahahaha! Jag fick Nej. Jag fick Nej!!!
- Så roligt för dig. Då fick väl jag "Ja" då.
Spelet var över och spelplanen med snurran försvann ner i trombonväskan.

Statsministern lutade sig tillbaka och såg upp i taket. Fanns där månne ett tänkespråk synligt bara för honom? Han rätade på sig och betraktade mötesdeltagarna med stort allvar.
- Debatten börjar i morgon i riksdagshusets plenisal, sa han.
- Ni kan komma till pressläktaren klockan tio. Jag ska ordna så att ni kommer in. Lisen. Du tar med Elsa också?
Lisen nickade.

Ministern lutade sig fram.
- Men inte ett ord om hur det här gick till. Inte ett ord!
En liten stund såg ministern mycket sträng ut. Sedan öppnades en lucka mitt i det stora skära mjuka och något vitt skymtade fram. Ministern log.

- Nu tänker vi inte mer på det här. Vi ska ha kaffe och sedan blir det vacker musik kanske?
Ministern såg på Alf och Lisen.
- Ni har redan repeterat har jag förstått. Sång och musik det är det bästa i livet det. Eller hur Alf?
Alf log snett.
- Kanske det du.
Lisen rodnade men sa inget.

Så gick turen mot det utlovade kaffebordet. Författargruppen kom släntrande sist. Författaren med blocket och pennan hostade till.
- Tar du hand om det här nu då Sten? Får slut på det menar jag.

Av Magnus Löwendahl 09 aug 2003 10:07