Myrorna

Han i helvitt, linne, trekvartsbrallor och sneakers, den andre enbart iklädd leopardmönstrade badbyxor och flippflopps,

FLIPPFLOPP FLIPPFLOPP FLIPPFLOPP FLIPPFLOPP FLIPPFLOPP FLIPPFLOPP

lät det när de sprang över parkeringen för att hinna med färjan, till Östraholmen, till sommaräventyr, flera oceaner från centrum.

Men endå bara ett stenkast.

- Fan, du envisas med att sporta helvitt, när vi ska ut i naturen och trava? säger den andre och känner på polaren.

Han pratade så där, sportar, i några dagar eller så, när han varit i Stockholm och hälsat på sina kusiner över helgen.

-Mmm, svarar han och känner sig genast lite ytlig, fjollig.

Fan.

De stannar, båda två, vid den där stora myrstacken och kollar, som så många gånger förut. Den andre står lugnt och stilla, låter de små krypen krypa fram och tillbaka över fötterna och upp för smalbenen, han blir aldrig biten, vete fan hur han bär sig åt?

Karma säger den andre och ler när han ser hur han, i helvitt steppar fram och tillbaka över stigen.
- Fan på det där viset haru ju ihjäl massor av dem, klart som fan de biter dig, mig låter de vara, karma säger han drömmande.

- Vi går, försöker han.

- Ok, säger den andre som tycker det ser för sorgligt ut, han slår armen över axel på han i helvitt gör likadant, sen travar de vidare på den smala stigen. Buskarnas slyn smeker hans kind när de sakta pressar sig genom vegetationen.

Han gillar verkligen inte myror, det är något läskigt mekaniskt med hela prylen som gör det obehagligt.

-Mmm, säger den andre.

Alla ser likadana ut, alla jobbar hela tiden, ingen rast inget party. Alla sköter sina sysslor, mekaniskt, alla har en uppgift. Allas ansträngningar går ut på att upprätthålla den rådande stackordningen.

- Stackordningen? skrattar den andre och de ramlar vidare på den smala stigen.

- Ja, de får aldrig ha nå skoj, alla har bestämda uppgifter, allt står skrivet i sten.

- Mmm.


- Fan, tänk om man varit en myra, han slingrar sig ur den andres grepp och börjar gå i sidled på stigen framför den andre, sidsteppandes, han böjer på benen, håller tyngdpunkten lågt och armarna hängande över huvudet. Han spretar med fingrarna och med metallisk röst säger han.

-Mat, mat till drottningen, sen reser han sig, normal och säger.

-Fan.

Den andre skrattar, håller sig för magen.

-Vad? undrar han.

- Vad skulle det där vara? Va? Någon jävla Quasimodomyra eller? Va? Ringaren i myrstacken. Ho ho.

- Fan, gör bättre själv då, säger han och travar surt vidare genom skogen på den lilla stigen. Fan vad han avskydde myror, ja, fan.

Senare ligger de utsträckta på det svala gräset, mitt i solen, nakna. Han känner på polaren och säger

- Vi skulle vara arbetare, nej du skulle vara drönare, ja du skulle vara drönare, lätt att du är drönare. Ja.

- Va? undrar den andre.

- Ja, om vi var myror, du skulle vara drönare.

- Drönare? Va? Mmmm, ä inte det bin och sånt, getingar, säger den andre och pekar upp i luften med fingret, precis som Elvis gjorde den där natten i Oxbacken, eller som Jesus på alla de där ikonmålningarna från renässansen.

- Inte fan vet jag, skit samma. spelar roll, du skulle pippa drottningen hela dagen medan jag var ute och drog i barr, fan, skitsamma vad det heter, du vet vad jag menar.

- Nej vi skulle vara arbetare båda två, vi skulle hitta någon schysst björk o lapa i oss av saven, sen skulle vi ligga på rygg i solen och vänta på rätt tillfälle då vi kan smita in och knulla med de där hovdamerna som putsar drottningens antenner hela dagen.

- De skulle käka upp oss, säger han. De andra, om vi var myror, fan. Bita av oss huvudet om vi inte bidrog till att det stora fina maskineriet rullade på, ja, fan, tur att man inte är myra. Fan.

- Spelaroll, tycker den andre.

- Va?

- Kunde lika bra ha varit myror, det är ju samma sak. Bidrar man inte till att hålla hjulet rullande så biter de huvudet av en, förr eller senare. I alla fall rent metaforiskt, säger den andre fast han använder inte storbokstav , kommatecken eller punkt, nej, han bara säger det och viftar, ritar i luften ovanför sig med långfingret medans han pratar.

Han tittar, försöker minnas fingrets bana, se vad den andre ritar, men inser snart att det bara var retoriskt viftande, som med en dirigentstav, fast med fingret, ja.

- Du vet ju vad han sa gubben med flint o mage på Arbetsförmedlingen?

- Mm.

- Om jag inte tar det jobbet som informatör till Ja till Europa så får jag inge mer Kas. Fan.

- JO, fortsätter han, så nog biter de huvedet av en, myra eller inte myra, är ingen skillnad. Är man inte intresserad av att bidra till att det gemensamma maskineriet ångar på vill de inte veta av en, säger han och sträcker ut sig intill den andre lilla parasiten där på gräset. De satt i skiten precis lika mycket som myrorna, ja.

Fan vad han avskydde myror.

De var så där äckligt effektiva, allt var planerat, ingen spontanitet, ingen lek, bara mekanisk effektivitet.

Fan.

Av T.L Stjerna 09 aug 2003 10:04