Millward Street No 6

Nu blir det Rock’n roll

Jag har en till,
den ligger i bakfickan,
det är förmodligen den sista

Den handlar om två papegojor,
fyra tibetanska munkar,
en indian från jugoslavien,
och ett hus på
Millward Street no 6 i Leeds

Jag bodde där en gång,
höll käften på söndagar,
och rökte cigaretter
av märket Chesterfield

Jag hade fyra tibetanska munkar
i garderoben
Jag hade slagit ihjäl dem
med ett baseballträ
jag en gång fått som gåva
av Hisham Abbas
Om detta finns inte mer att förtälja

Ibland berättar jag för
mina närmaste,
men bara mina närmaste,
att jag i perioder har,
ett rörligt intellekt

Ett intellekt
vilket i sina bästa stunder
förstår meningen
med att vara här
Vilket i sina bästa stunder
förstår betydelsen
av att tala med papegojor

För det är jag som är han,
han som pissar i motvind,
som provsmakat sin egen sperma,
som skrivit världens bästa poesi,
som vädrat skrikets ädla myteri
Ja, det är verkligen jag som är han
Mannen,
som talar med papegojor

Nu blir det rock’n roll

Jag tänkte på hennes namn en stund,
att det baklänges formade ordet
varur skiten rinner,
ett jugoslaviskt jävla namn,
från jugoslavien

För det var ju därifrån hon kom,
fast med indianskt påbrå,
generna fulla av nedärvda minnen
från de stora indiankrigen

Hon tog min skalp på
Millward Street no 6 i Leeds,
samma plats där jag senare
skulle åstadkomma poetiska mirakel

Lana, du kommer aldrig att förstå,
varken mej eller mina ord,
vi lämnar oss själva,
åt varandra
Vi glömmer oss en stund,
och går åt olika håll

Jag talar med papegojor ibland,
mest för att jag förstår dem,
inte för att jag
har något särskilt,
att säga dem

Millward Street no 6,
det var där jag skrev den poesi
vilken kom att höja kvaliteten
på världslitteraturen
avsevärt
Med fyra döda munkar i garderoben,
två papegojor,
och vetskapen om betydelsen
av hennes namn,
om man vände på bokstäverna

Nu blir det rock’n roll




/Till poesiskolan/

Av Mattias Alsander 07 aug 2003 11:30