Bli inte ledsen nu

Hellre kommer hon inte fram än att Tinas pappa svarar, för han är lite speciell. "Bajs!" eller "Talk to me baby!" brukar han säga med tillgjord röst. Det är ganska stor chans att just han tar det när Cecilia ringer. Det brukar i alla fall inte vara Tina, för hon har många kompisar och är nästan aldrig hemma. När hon väl är det snackar hon jämt i telefonen som står på hennes nattduksbord. En gång pratade hon med en kille i tre timmar. De fick lov att lägga på för att Tina behövde gå på toa, annars skulle de förmodligen ha pratat med varandra hela natten.

Tina lovade att de skulle vara med varandra idag, har hon glömt det? Sårat dödar Cecilia ljudet av att det inte finns tid för henne genom att slänga på luren. Hon väntar vid telefonen i en halvtimme, men när ingen ringer lägger hon av luren, kastar sig på sängen och stirrar upp i taket. Känslan i henne blir lite bättre, för när hon ligger så, lika tyst som telefonen, försöker kanske Tina ringa flera gånger och om hon nämner det imorgon kan Cecilia antyda att hon har pratat med någon i flera timmar. Vem då? "Tja, det var en kille bara. Ingen som du känner".

Två dagar senare ringer Tina. Hon frågar hur det är med Cecilia, men väntar inte på ett svar. Hon ger inte heller Cecilia nöjet att spela teater, att låtsas att hon har en pojkvän som hon ofta pratar i telefon med. Fast hon frågar, ja hon frågar:
- Har du lust att komma hit?
Den repliken suddar ut allt annat som Tina säger. Cecilia glömmer vilka Tina har varit med, vad de har gjort, hur kul det var. Hon hör bara sin inbjudan, fångar den och lindar telefonsladden flera varv kring den för att den inte ska skynda iväg till någon annan istället.
- Ja, jag kan väl komma över till dig då.
Det är viktigt att inte låta för angelägen. Hon låter glädjen bubbla över först när luren vilar i klykan.

Husets dörrar och fönster står på vid gavel. Reklamradions hitmusik väller ut, dränker surrandet från sommarens bin och blandar sig med ljudet från grannens gräsklippare. Tinas föräldrar har semester först om två veckor, så ännu är det ingen som klagar. Själv sitter hon på en filt och vilar hakan mot knäna, så att hon kan rikta mer uppmärksamhet mot sina fötter än mot Cecilia, som kommer cyklande så ivrigt att fartvinden skulle riva bort all coolhet om det nu fanns någon sådan att greppa tag i. Men det finns det inte, så det är inte konstigt att Cecilias hej möts med:
- Fan, min tånagel har gått av. Kan du hämta nagelsaxen som ligger i högra badrumslådan?
Tina tittar upp för att se hur Cecilia skyndar in. Egentligen hade hon velat säga att den låg någon annanstans. För att hitta den hade Cecilia då blivit tvungen att titta i andra lådor utan lov. Just då skulle Tina komma in och fråga om hon var en jävla tjuv, så som hon rotade runt. Men då skulle Cecilia gråta och åka hem, redan innan det viktiga hade börjat.

- Här är den, viftar Cecilia med saxen.
Tina klipper noga av nageln och tar sedan upp skolkatalogen som ligger slängd på filten.
- Du, jag ska visa en sak.
Hon bläddrar fram rätt sida och pekar på en kille med spretigt hår och mörka ögon.
- Han heter Tobbe. Tycker du att han är snygg?
Cecilia sitter tyst, börjar mumla något och får tillslut fram:
- Vad tycker du?
Fan, det borde Tina ha fattat. Cecilia vill bara hålla med, hon gör det enkelt för sig genom att jämt tycka som andra. Tina vill slå ihop katalogen och skita i alltihop, men så kommer hon på ett annat sätt:
- Alltså, jag vill veta vad du tycker. Det är nämligen så att jag har hört en sak. Han tycker att d u är snygg.
Tina börjar nästan att skratta när hon ser hur förvånad Cecilia blir. Hennes röda ansikte bevisar att hon har gått på alltihop.
- Ja, han är väl snygg, får Cecilia fram.
- Skulle du kunna vara tillsammans med honom då? - Det här berättar jag bara för att vi är så bra kompisar - Han har faktiskt sagt att han vill bli tillsammans med dig. Skulle du svara ja om han frågade?
- Jag känner ju inte honom, stammar Cecilia.
- Nej, det är klart. Men han kommer hit imorgon och då kan ni ju lära känna varandra. Fast han kommer säkert ringa och fråga om jag tror att du är intresserad. Vad ska jag svara då?
- Jag vet inte. Han är väl säkert schysst och så är han väl ganska gullig.
- Du tycker inte att han har fula öron då?
- Nej, vem har sagt det?
- Han tycker att de är för stora.
- Jaha.

De blir sittande tysta. Cecilia stirrar på öronen i katalogen. Tina har inget mer att fråga. Hon har fått reda på allt.
- Vet du vad? Det är nog lika bra att du åker hem nu.
- Jag kom ju nyss.
- Ja, men jag måste ju ringa honom. Det är kanske inte så bra om du är här då om vi ska prata länge. Det kan bli långtråkigt för dig och jag måste ju ringa nu. Jag ska säga att han får träffa dig imorgon.
- Visst. Självklart. Ringer du och säger vilken tid sen då?
Ja, Tina lovar att ringa. Med de orden cyklar Cecilia hem igen.

Ännu en dag fylld av väntan på att Tina ska ringa. Hela tiden tänker Cecilia på Tobbe och hon blir bara mer och mer kär. Det är första gången någon har sagt att hon är snygg och tänk så bli de tillsammans nu! Telefonen ringer. Hon låter två långa signaler gå fram innan hon svarar:
- Cecilia.
- Hej, det är jag. Du, du kan inte komma idag.
Frågorna slungas ut innan Cecilia hinner stoppa dem:
- Va? Varför inte?
- Han är inte kär i dig. Jag frågade om du fick vara med ändå, men han sa att han inte ville vara med dig - bli inte ledsen nu - ha sa att du var ful. Jag skulle kunna vara med bara dig ändå, men Tobbe och jag är typ tillsammans nu och man vill ju hellre vara med sin kille. Du fattar va?
- Visst, viskar Cecilia och gör allt för att inte börja gråta.
Som tur var hinner hon avsluta samtalet innan klumpen i halsen exploderar och når tårkanalerna.

Tina hörde hur ledsen Cecilia lät. Hon var kär i Tobbe, riktigt kär. Det får Tina att känna sig ännu lyckligare. Tobbe är inte en tönt med stora öron. Han är en riktig kille som man kan vara kär i och han har frågat om de, Tina och Tobbe, ska bli tillsammans. Äntligen vet Tina att hon ska svara ja.

Av Malin Rindeskär 07 aug 2003 11:32