Han tar livet av sig

Va? Är det så? Va? Vinna på Lotto innan man inser att mjuka värden är mer värt än materiella, pengar och saker. Va?

Är det så jävla underligt och konstigt om man väljer frihet istället för rikedom?

- Nej, svarar den andre. Tycker jag inte, nej, tycker du?

- Nej, men de, säger han och pekar med armen rakt bakåt, riktat mot TV:n, stirrandes, vänd mot den andra som sitter slött i hörnet på den stora soffan.

På den lilla TV:n har nyss den där reklamfilmen visats, den där två kvinnor undrar vad en tredje kvinna fått i löneökning. Hon fick samma, begärde bara mer ledighet, det anses lite konstigt, ja, men så kommer förklaringen, hon har blivit miljonär, vunnit på Lotto, fan. Behöver man verkligen gå så långt för att motivera ett sådant val, kan man inte föredra mer ledighet istället för mer pengar utan att bli miljonär.

- Klart man kan, säger den andre.

- Inte enligt de där, säger han upprört och pekar på TV:n, fortfarande vänd mot den andre i soffan.

- Joho.

- Nehe.

-Jo.

- Nej.

- Jo.

Fan.

- Det är ju precis det de vill säga.

- Nehe.

- Jo.

Fan, hela upplägget är ju sådant att hennes val, hon med ledigheten, anses konstigt ända tills man får reda på att hon vunnit en miljon.

Han vaggar fram och tillbaka, stöder först på höger ben och sen på vänster och så höger igen och så vidare, pekar inte längre på TV:n, nej, utan har kört händerna i fickorna på sina på tok för stora brallor. Den andre knackar ut en sigaret ur paketet på bordet, tänder den, för den mot munnen, drar in, suger som om det gällde liv och död och det gör det ju. Han blåser ut ett stort moln, blått, i riktning mot han. Fan.

- Mmm, säger han och drar ett nytt bloss.

Det är fan inte ett underligt val, nej. Det är jävligt sunt, tycker han. Fan.

Han har slutat vagga fram och tillbaka i sidled, ja, nu står han stilla, rak, i sina stora brallor.

- Det är bara en reklamfilm.

- Bara en reklamfilm?

- Ja?

- Bara en reklamfilm?

- Folk dör, barn svälter. Han lutar sig fram och fimpar överlägset i den lilla askkoppen på bordet, sen sjunker han ner i den mjuka soffan igen och ser på han, vuxet som om han nyss sagt något klokt, avväpnat honom med någon sorts sanning.

- Ja folk dör, barn svälter. Säger han och stirrar på den andre, förstod han verkligen inte? Nej. Fan.

Den andre pekar på han med sigareten, som för att be honom vänta innan han rusar vidare i sitt resonemang.

- Barn svälter, säger han med sigareten, i soffan.

Ja på grund av att folk tänker så här, han snurrar runt där på golvet framför bordet och pekar med bägge händerna mot Tvn med handflatorna uppåt. Han fortsätter, De är så här hjärntvättade, tänker bara på materiella värden, fan, den här filmen är ju ett symptom ett bevis för hur snett det funkar i skallen på folk, annars skulle de inte framställt det som en konstig tanke som endast kunde motiveras av att hon blivit miljonär, fan, folk tänker så här. Folk dör ja, bland annat på grund av det här, han pekar mot TV:n men står nu vänd mot den andre som sitter och röker i soffan, röd, Ikea. Reklamfilmen är inte avgränsad från resten av verkligheten, nej, han ritar en liten kub i luften för att illustrera reklamfilmens icke existerande isolering för den andre tittar intressant, ser kuben, drar ett bloss och blåser röken rakt upp med huvudet lutat bakåt över kanten på den mjuka soffan. Han fortsätter. Allt hänger ihop. Fan. Jävla idioter, han vänder sig halvt om, sneglar på TV:n, nu är det reklam för något annat. Fan.

- Nej.

Nej?

Vadå?

Han tittar på den andre drar ett bloss till, tar livet av sig där i soffan mitt framför ögonen på honom, fan, jävla idiot.

Fan.

Av T.L Stjerna 05 aug 2003 11:26