Brinnande

Hon brann av en längtan som inget kunde tillfredsställa. När hon dansade blev hon vild och dansade länge med det långa håret som en kaskad runt huvudet och ögonen uppspärrade och blanka. I timmar kunde hon vandra utefter stranden och rastlöst drömmande blicka ut över havet. Så liderligt ville hon bli ett med vågorna.

Ibland – i skymningen, när stranden var folktom – gick hon ut i vattnet med kläderna på och lade sig att flyta med ögonen riktade mot solnedgången och tidiga, bleka stjärnor. Då kände hon det som att hon upplöstes och verkligen blev en våg bland de andra vågorna. En slags frid kom över henne och hon nästan somnade tills huvudet kom under ytan och hon blev klarvaken och samma oro som alltid ansatte henne när hon försökte slappna av kom över henne och började tugga på nerverna i magen, tvingade upp henne på stranden där hon sprang, sprang som en galning. Hon försökte fånga vinden tills hon helt tröttat ut sig. Då återtog hon den långsamma, rastlösa vandringen och den drömmande blicken tills det blev så kyligt att hennes handleder antog en svagt ljusblå ton.

När hon kom hem rev hon ut alla kläder ur garderoben, slängde dem på golvet tills hon hittade vad hon ville ha och bytte det våta och kalla. Med sina vänner - eller utan - gick hon till klubbar där musiken spelades så högt att hon slapp tala med någon och där doften av för varmt öl blandade sig med de olika nyanserna av svett från ångande, rytmiska kroppar. Men aldrig stannade hon länge. Som ett vilt djur drevs hon alltid vidare.

Endast en vän kunde för korta stunder lugna henne, kanske för att han kände igen oron hos henne som sin egen i yngre år och han kunde fånga upp den som en liten skadad fågel i sina varma, starka händer och hålla den där en stund, tills den ivrigt pickande hackade sig väg ut till friheten igen. De skapade, älskade och berusade sig med vin. Blev tillfredsställa men ändå aldrig tillfredsställda.

En väninna studerade kemi och fysik vid universitetet. Hon fascinerades av hennes redogörelser för kemiska processer och speciellt av explosiva ämnen. Då lyssnade hon på varenda stavelse, sög girigt i sig all information som ett hungrigt rovdjur. Började själv studera, var flitig och totalt hängiven sitt ämne.

En stjärnklar natt gick hon åter till sin älskade strand. Det var vindstilla och stjärnorna reflekterades i hennes febriga ögon som krossade diamanter. En underlig oro i hjärtat plågade henne mer än någonsin. Stranden var öde men verkade ändå så full av liv. Luften var mer mättad omkring henne än hon känt förr. Dofterna från havet kurtiserade hennes sinne och hon kände sig plågsamt lycklig mitt i sitt vansinne. Hon log mot dynerna och dyningarna. Hennes leende erbjöd en hemlighet. En passion skulle snart få sin längtan besvarad. Lugnt satte hon sig ner på den silvertonade sanden och plockade med några saker hon burit med sig. Det sysselsatte henne en stund medan havet draperade sig med ett svart lakan av siden och himlen tände sitt runda ljus för natten. Hon tittade åter ut över havets väldiga barm som hävdes för varje brusande andetag och hennes ansikte verkade glödande som en fackla mot nattens kulisser. Hon skred högtidligt som en Lucia mot vattenbrynet och gick ut i vattnets svalkande svärta med en känsla av att äntligen stiga över tröskeln till sitt hem.

Om någon av oss hade sett henne i denna stund hade vi aldrig hunnit fatta vad som hände. Något exploderade och hon blev ett med detta fyrverkeri. Äntligen!!! Äntligen befriades hon, äntligen löstes hennes jordliga kropp upp i dess minsta enheter som nu kunde separera sig från den sammanhållande kraften och förena sig med det väldiga och våta. Hon genomfors av en rasande orgiastisk smärta, lycka, hetta ... Detta ögonblick var hennes och ett djupgående lugn lägrade sig när oron för alltid försvann.

Av Niki A E Fritz 05 aug 2003 12:17