Jakten på den skumma lukten, del 1

Solen sken över de många husens halmklädda tak och det trevliga alvfolket hade vaknat upp ur en härlig natts sömn. På stans smala gator - omgivna av små hus i alla möjliga färger - var folk i rörelse. Arbetet var redan så här tidigt på morgonen i full gång.

I ett av husen, nära stans centrum, bodde Jamus, en busig alvpojke i sina bästa år. Han var den mest nyfikna i hela stan och var alltid bra på att hitta på skoj.

- Åh, en sån underbar sommarmorgon! Solen skiner, fåglarna kvittrar och himlen är klar som korvspad. Och det doftar... urrk. Vad är det där för fruktansvärd stank?

Jamus såg ut genom sitt öppna fönster och vädrade. Han såg ut över den lilla stan. De flesta höll på med sina vanliga vardagssysslor, som att plöja åkrar, snickra, baka, klippa hår och fiska. Trollkarlarna höll på med nya magiska brygder. Det syntes tydligt var de alla höll till. Ur flertalet hus steg olikfärgade rökmoln upp ur skorstenarna.
Jamus lämnade fönstret vidöppet och klev ur sin säng. Han klädde sig i det enklaste han kunde finna och satte en grön-brun hätta på huvudet - för att dölja sitt svarta rufsiga hår.

- Å-usch! Jag står inte ut med den där stanken, sa han och höll för näsan med ena handen samtidigt som han plockade fram ägg, mjölk, bröd och smör med den andra. Han var tvungen att släppa handen från näsan för att kunna ställa fram allt på sitt lilla frukostbord.
- Uschiamej! Jag schtår inte ut!! sa han med munnen full av mjölk och bröd. Det skvätte ut lite frukost över bordet. På väggen framför Jamus hängde en tavla med porträtt av hans farbrors morbror Friodor. Friodor såg inte särskilt glad ut. Han stirrade på Jamus med sina tre gröna ögon och hans läppar hängde ner surt. Jamus stirrade tillbaka på Friodor en stund, åt färdigt frukosten och gick ut.

Utanför stod några kvinnor och sopade. Några män gick förbi med skottkärror fulla av virke. Virket var till ett husbygge lite längre bort. En härlig svag sommarbris drog förbi Jamus ansikte. Underbart, tänkte Janus, men när han skulle lukta efter doften av nybakat bröd fick han i stället hålla för andan. De andra människorna såg inte ut att bry sig om stanken.

Jamus gick över gatan till en dam som stod och vattnade i sin blomrabatt. Hon var prydligt klädd, i lila och rosa silkesklänning. Hennes kinder var röda som rosor och hennes ögon var blå som himlen.
- God morgon, kära Detriel. Härlig morgon, eller...
- God morgon, Jamus, sa damen då hon sett vem som tilltalat henne.
- Perfekt dag för att vattna blomsterrabatterna. Hon fortsatte vattna sina blommor.
- Joo då, sa Jamus. Förresten. Har du märkt nåt konstigt idag? En underlig lukt, möjligtvis? frågade Jamus och höll för näsan - så hårt att han knappt kunde prata. Han släppte taget om näsan och gnuggade bort lite av smärtan.
- En underlig lukt?! undrade Detriel, tänkte efter noga men skakade till slut på huvudet.
- Nej du, Jamus. Nåt sånt har jag inte märkt. Men jag har ju väldigt dåligt luktsinne, du vet. Jag förlorade ju luktsinnet förra året; du minns då vi grillade apfisk och jag fick all röken på mig.

Jamus kunde inte minnas något om nån apfisk. Han visste överhuvudtaget inte vad damen pratade om. Detriel pratade på - mest en massa struntprat - och Jamus nickade och sa "mhm" då han tyckte det behövdes.

Ett bra tag senare hade hon pratat färdigt och återgick till vad hon var bäst på. Jamus sa "adjö" och traskade vidare. Han kände att han bara var tvungen att ta reda på varifrån stanken kom.

Gatorna föreföll ganska smala och runtomkring stod små hus i olika vackra färger, med små vackra rabatter och fågelboprydda halmtak.

Efter en stund kom Jamus till skiffersmeden Sorms stora smedja. En massa klinkande och bankande sa att smeden var hemma. Jamus gick in i smedjan. Han hade varit där tidigare, så han blev inte överraskad över alla konstiga föremål som fanns därinne; koborrar, krokspisar, grufflästar, grovmusslor och dammvippor av ståltråd var bara några av de underliga verktyg som fanns där.
Jamus försökte överrösta det högljudda klinkandet, fast utan något vidare resultat.

Sorm smidde metallstänger av skiffer. De skulle användas vid det nya husbygget längre in i stan. Sorms gigantiska hammare skapade enorma gnistor då den slog emot skiffern. Sorm själv var enormt kraftig, lång, gråskäggig och svart av sot. Han var ytterst koncentrerad på sitt jobb. Han vände sig om då han i all sin koncentration fick syn på Jamus, som stod och vevade med sina armar för att få kontakt. Sorm slutade genast hamra.
- Nämen, ser man på. Är det inte lille Jamus!? Det var ett tag sedan. Hur står det till i livet?
- Bara bra, Sorm, sa Jamus och gick fram till den kraftige mannen.
- Oj, du börjar visst bli gammal! Han pekade på det grå skägget.
- Åh! utbrast Sorm. Ja, man har ju arbetat ett bra tag, så man börjar väl bli lite ålderdomlig.

Sorm drog lite i sitt skägg och klappade Jamus på axeln. Det blev lite smärtsamt. Jamus gned sig på axeln, som dessutom blivit helt nersotad. Sorm skrattade.
- Du är fortfarande lite klen, du! Du borde träna mera så att du blir lika stor och stark som jag. Då kan du ta över mitt jobb då jag är slutkörd, sa Sorm och la sina stora händer på Jamus små axlar.
- Säg mig, varför är du här. Man tror väl knappast att du kommer hit för att se farsgubben jobba.
- Jag är ute på upptäcktsfärd! svarade Jamus stolt och sträckte på sig.

Sorm skrattade igen.
- Upptäcktsfärd - sånt gjorde jag när jag var liten som du. Vi var ute länge och lekte i grottorna, jag och mina kompisar. Aah, det var goda tider det, sa han och suckade tungt. Nu orkar man inte med sånt. Kan bara slå på metall. Önskar man kunde följa med dig, men jag har ingen tid. Han slokade lite ledsamt en stund, men sträckte sedan på sig.
- Nåväl, får väl återgå till jobbet då, sa han. Hans bruna ögon tindrade av stolthet. Han lyfte sin enorma hammare och svingade den i luften ett par gånger.
- Gå, grabben. Ut på upptäcktsfärd bara. Han svingade hammaren ännu en gång, och metallen ljöd återigen, så att gnistorna sprakade. Ljudet susade en stund i Jamus spetsiga öron.



Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola

Av Carl Ottervad 23 jul 2003 11:24