Inkompetenta lärare

Finns det behov av att diskutera inkompetenta lärare? Jag hävdar det efter att ha sett och hört en del under min gärning som utbildare av blivande lärare och skolledare samt som förälder. Varje yrkeskår bör ta hand om sin profession så att kvalitet upprätthålls. Har man inte särskilda ansvarsnämnder och legitimation är behovet än större. Detta inlägg ska ses som ett initiativ till öppet samtal om de fel lärare begår och vad man som kollega och skolledare kan göra åt saken. Huruvida problemet med icke fungerande lärare är stort eller ej kan jag inte uttala mig om, men jag tvivlar på att fenomenet är helt utrett och framme i ljuset.

För att tala klarspråk: 300 000 lärare finns organiserade i LR och Lärarförbundet. Räkna med minst 200 000 till som är oorganiserade, så finns det minst en halv miljon lärare. Av dessa sköter sig nästan alla, men ett fåtal kan räknas som inkompetenta i minst två avseenden. Den ena kategorien - A är mildare, mer svårupptäckt men kanske värre i längden. De tråkar ut och hånar elever, bedriver inget elevinflytande, beaktar inte sekretess/anmälnings-plikt, är sjukskrivna/borta/lediga så fort det finns möjlighet, håller inte reda på sina papper och låter kollegor rycka in då och då.

Den andra kategorien - B begår tidvis eller kontinuerligt tjänstefel genom att behålla värdefullt skolmaterial hemma eller i sommarstugan, tar ledigt under dagarna eller i veckorna utan att kontakta skolledning, missar sätta betyg i tid eller inte alls, och har inga elever som vill ha dem som lärare.

Kategori B är lättast att hantera på så vis att de begår rena brott enligt brottsbalken, socialtjänstlagen eller enligt lagen om anställningsskydd LAS. Fackliga representanter gör allt vad de kan för att de ska får en rimlig behandling men varje år hamnar ett par i Arbetsdomstolen eller tvingas till avsked då de enligt "arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren" §18, LAS. Vägen dit är emellertid mycket lång, minst tre år vittnar de skolledare som jag talat med. Under tiden finns det skilda vägar att gå, förflyttning till andra uppgifter, annan tjänst om det medges eller att sitta hemma helt enkelt. Det finns rektorer som hellre betalar full lön för att inte ha vissa lärare i skolan alls.

Kategori A är de lärare som liksom B också omtalas av elever, kollegor och föräldrar som odugliga i flera avseenden men ingen vågar riktigt göra något åt. Om kategori B i tid polisanmäls, hänvisas till central personalavdelning eller delges skriftlig disciplinvarning kan situationen hanteras, medan kategori A ofta får fortsätta år efter år att tråka ut, förvirra, störa elevers utveckling med mera till förfång för kollegor som lojalt ställer upp. Forskning visar att lärare sällan anger varandra, allra minst tar strid för elever i känsliga frågor se Colnerud, Etik och praktik i läraryrket 1995. De ser ingen lägsta botten för vad som är acceptabelt, förutom det rent juridiska.

Ansvar för att inkompetenta lärare identifieras och tas om hand, alternativt anmäls, ligger i sista hand på rektorn. Tyvärr begår även rektorer tjänstefel. Skolverkets jurister vittnar om rektorer som ringer och undrar vad de ska göra i fall när barnmisshandel misstänks. Dessa rektorer vet mycket väl, eller borde veta, att vid blotta misstanke ska man enligt socialtjänstlagen genast anmäla § 71 , "Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla". De ursäktar sig med att familjesituationen bara blir värre om man anmäler, men det är just detta som ska utredas av sociala myndigheter.

Min tes i detta inlägg är att lärare i högre grad måste ha civilkurage nog att gå emot sina inkompetenta kollegor. Skolan förlorar än mer legitimitet och professionalism om underlåtenheten fortsätter, vilket jag hävdar den gör. Motbevisa mig gärna den som kan. Men skyll inte på resurser, dålig lärarutbildning, stress och annat utan det personliga yrkesansvaret ska stå i centrum. Om obehöriga lärare oftare anmäls än andra finns det inga studier om. Klart är dock att inom tio år behövs 75 000 nya lärare, av vilka hälften kommer att kunna bli behöriga. Med detta i åtanke tror jag det är viktigt att starta en öppen diskussion om vad lärarkåren har för ansvar för självsanering.

Av Jan Sjunnesson 23 jul 2003 11:09