Vandringsberättelse del 8

Lisen sprang som jagad av vargar. Hon hade inget annat mål än att komma undan. Hon ville komma undan politiker med instrumentväskor. Hon ville komma undan fotografer och journalister. Framför allt ville hon komma undan galna män som påstod sig komma från säkerhetspolisen.

Ett hus? Omgivet av en stor tät häck? Ja! Hon kunde höra trampet och braket från männen som jagade henne. Lisen trängde sig utan tveka rakt in i häcken fast hon blev riven i ansiktet och på armar och ben. Vad som helst var bättre än att fångas av de galna männen!

Till slut blev det alldeles tyst. Lisen kravlade sig försiktigt ut ur häcken och såg sig om. En sportbil stod parkerad på den breda grusgången upp mot huset. En blå Ferrari? Inte många äger en sådan. När hade hon senast hört om en blå Ferrari? Var det inte något om en fortkörning?

Bakluckan öppnades inifrån. En ung kvinna klev ut, sträckte på sig och fyrade av ett bländvitt leende.
- Tog en lite tupplur medan jag väntande på dig.
Väntade på mig, tänkte Lisen och försökte säga något men fick inte fram ett ord.
- Lånade päronets kärra sa kvinnan. Morsan vill i alla fall inte att han kör den här. Han tror ju att...
Nu kände Lisen igen kvinnan. Det var ju partyprinsessan! Men va fan?
- Kom igen, de andra väntar!
Vilka andra, tänkte Lisen. Sedan tänkte hon att det här kunde väl ändå inte bli mycket värre. Hon följde efter längs grusgången, in genom den nu öppna dörren. Hon följde efter in i ett matsalsliknande rum där det satt ett antal människor runt ett rektangulärt bord.

Partyprinsessan satte sig i ena ändan.
- Sätt dig!, sa hon och pekade mot andra ändan av bordet. Lisen satt sig och såg sig om. Hon hajade till. På vänster sida satt Alf, där satt Göran. Där satt journalisten och fotografen. Där satt också säkerhetsmännen som hade jagat henne. Ingen sa ett ord. Några tittade rakt framför sig. Några log vänligt mot henne. Någon nickade god dag.

På höger sida fanns fem stolar. På fyra av dem satt det personer. Lisen kände inte igen någon av dem. Plötsligt sa en av dem:
- Hej, jag heter Magnus. Han där med brillorna är Sten. Han som sitter bredvid heter Fredrik. Maria sitter längst bort och är den som drog i gång det hela.

- Den tomma stolen då?

- Vi hoppas att någon rycker in och hjälper till.

- Det var lika bra att träffas allihop tyckte vi eftersom vi drar åt lite olika håll. Ja, då är frågan hur vi fortsätter härifrån? Vi måste ju först knyta ihop alla trådar. Ja, sedan ska väl materialet utvecklas lite och avslutas på något lämpligt sätt. Ordet är fritt. Vem vill säga något?

Av Magnus Löwendahl 16 jul 2003 10:22