Bodströms musikaliska härdsmälta

Thomas Bodström, min piltavla. De numera tomma ögonen och det håliga flinet pryder min vägg efter beskedet om att nedladdning av musik skall illegaliseras. Thomas, Thomas, Thomas. Det är aldrig bra att fatta förhastade beslut. Bara för att RIAA Recording Industry Association of America tappat greppet om verkligheten betyder inte att du också måste göra det. För vad kunde annars vara er anledning att skärpa lagstiftningen i Sverige, annan än att stämningen skärps i USA? Kan man bli utpekad som terrorist om man laddat ner för många skivor?

Dags att komma tillbaks till verkligheten, käre Thomas.

Just nu sitter jag här i mitt rum, klockan är halv tre på morgonen och Imesh, ett fildelarprogram puttrar på i bakgrunden av skärmen. Mitt Kaaza använder jag så sällan, bara när jag inte hittar det jag vill ha på Imesh. Alla andra nerladdningsprogram är bara några få musklick bort på Download.com. Men om några månader, Thomas, när bostadsrättsföreningen skaffat riktigt bredband, istället för den fesiga Telia-varianten, ja då jävlar du. Då får ni komma hit och sätta mig bakom galler.

Att försöka stoppa fildelandet på nätet är lönlöst, Thomas. Eran lag kräver en nerstängning av hela internet, en konfiskering av alla datorer i världen, en polisstat. Det här handlar inte längre om musik, det handlar om något högre. RIAA består inte av musiker som kämpar för att få överleva på sin hobby, RIAA är skivbolagens ombud. Vad handlar skivbolag om? Pengar.

RIAA försvarar skivbolagsjättarnas rätt att tjäna pengar på andras arbete. Det här handlar inte om att jag vägrar att ge REM eller Metallica en slant för att de förgyller min tillvaro med bra musik, det här handlar om den så kallade skivbranschens ovilja att anpassa sig till en ny tid, där deras tjänster uppenbarligen inte behövs lika mycket. Det här är en positiv utveckling. Att syssla med musik skall inte handla om att tjäna pengar, det skall handla om att göra musik. Musik för skapandets och nöjets skull.

Skivbolag är usla institutioner som ger ut det som säljer. Märk skillnaden, det som säljer, inte det som är bra. De är bundna till att göra en profit och har därför begränsningar. Begränsningar i spridning, upplaga, och så vidare. Med internets hjälp kan jag nå musik som aldrig kommer i finnas i Sverige, förutom i en obskyr skivbutik någonstans långtbortistan som jag troligtvis aldrig kommer besöka. Eller så kommer den kosta skyhöga summor på grund av importkostnaderna. Nerladdningsprogrammen är till för oss konsumenter och musikintresserade. Med hjälp av vilket nedladdningsprogram som helst kan jag ladda ner senaste Cubase, spela in en låt om vad som helst, lägga in den i min utdelade mapp, och vips kan hela världen höra Erik Lindgren ifrån Uppsala prova på den svåra konsten att sjunga. Är det inte fantastiskt?

Men det här handlar givetvis inte om att ta fast varenda svensk som sitter och laddar ner, mässar Thomas, det handlar om att ta fast de som kopierar i massupplaga. Jahaja, vad är massupplaga, då? Om mer än hälften av min skivsamling är hembränd, är det massupplaga? Om min hårddisk innehåller mer än 20 gigabyte musik, är jag olaglig?

Om jag laddat ner mer än tio böcker, borde jag hängas då, i Bonniers namn?

Försök stoppa mig, om du kan. Men det kan du ju inte, så vad sägs om att göra något vettigare än att stifta totalt verklighetsfrämmande lagar? Varför inte lägga tiden på att titta igenom rättssystemet en extra gång, bara för att dubbelkolla om allt verkligen står rätt till?

Något bättre måste du väl kunna göra med din tid, du som är minister för ett helt rättsväsende. Annars vore det ju sorgligt, om vi var tvungna att sparka dig, då måste du ju börja jobba som advokat igen, och då måste man ju verkligen JOBBA för pengarna, istället för att tjäna det svenska folket genom att skydda en ytterst liten minoritets intressen från det hemska folkets dom.

Med vänliga hälsningar,

En stolt brottsling.

Av Idioten Puckosson 10 jul 2003 11:49