Vandringsberättelse del 5

Reportern, som var liten till växten och rejält närsynt, kom inte många steg innan hon sprang in i något väldigt, mjukt och orubbligt. Hon kippade efter andan, tog ett steg bakåt och tittade upp medan hon försökte förstå vad som hänt. Det hon sprungit in i var välskräddat, glasögonprytt och bar på en svart väska med lustig form. En trombonväska.

"Jag visste inte att det skulle vara presskonferens här ute", sa det väldiga med förvånad röst. "Hade faktiskt fått intrycket att det skulle vara lite mer informellt i dag", fortsatte rösten, nu med något förebrående i tonfallet. "Har du sett till Alf förresten?"

Reportern ruskade på huvudet och försökte förstå. Statsministern! Vad gjorde han här? Med en trombonväska! Detta var något hon aldrig hört talas om. Spelade Persson trombon?!? Hur hade han lyckats hemlighålla det?

Alf tog saxofonen ur munnen och log. Lisen ryste till i hela kroppen.
"Alf, jag vill att vi talar om Gud", sa hon.

Det var första gången i hela sitt liv som Lisen tagit ordet Gud i sin mun. Det kändes lite konstigt att använda ordet, men det kunde inte hjälpas. Lisen kände inom sig att det var med Guds hjälp hon skulle fånga Alfs intresse på allvar.

Alf rös till och sa:
"Bevare mig väl! Nä, det där är jag så trött på, så du det kan du aldrig tro. Alla kommer och ska prata Gud med mig. Man blir ju galen!"
Han packade snabbt ner instrumentet.
"Trevligt att träffas, men jag har någon som väntar på mig", sa han, och försvann ut genom fönstret med sin väska.

Av Magnus Löwendahl 08 jul 2003 12:02