Tystnaden

Ingen
som aldrig någonsin
varit i tystnaden
vet hur tyst
tystet kan vara

När inga ljud hörs
Inte ens en fågel
eller en bilmotor
som surrar för att det ligger en väg
några kilometer bort

När det är alldeles tyst
Tomrummet
Som svävar kring oss alla

Får en plötslig känsla av
universums storhet
Där rummet
inte är något rum
eftersom det inte finns någon början eller slut

Tittar mot stjärnorna
för att utröna
vart jag är
Jorden som andas värme
trygg och tyst under mej

Mina händer sträcker
sej uppåt
himlen

Vad förvånad jag skulle bli om någon tog tag i dom

bidrag till poesiskolan

Av Maria Flink 02 jul 2003 11:00