Han fick..

Hon tyckte att hon testat honom,
på alla tänkbara sätt.

Muren var hög redan när hon träffade honom,
men slutligen litade hon på hans snälla ögon,
de varma händerna
och rösten som lovade att;
"Jag skulle aldrig skada dig, det vet du.
Man måste våga,
man kan inte vara så rädd för att låta någon komma nära.
Man måste våga."

Hans ord till hennes själ;
trängde sakta undan hennes tvekan
och hon lät honom finnas.

*

Efter att han gått bärsärkagång i hjärtats alla kamrar kastades han ut.

Muren byggdes högre.
Kvicksand.
Taggtråd.
Ingen skulle någonsin...

*

Men han hoppade vant över kvicksanden,
forcerade taggtråden,
och sprätte runt i splittret;
krafsade bland gamla minnen.

Verkade inte förstå,
att han skadat så,
att hans blotta närvaro
är helvetet.

Verkade inte förstå,
att han är tvungen att betala sitt svek
genom att lova
att aldrig mer försöka komma henne nära.

Av Sandra Lundgren 28 jun 2003 09:15