Sourzestrejk

Det är bara att konstatera. Sourzarna har gått ut i strejk.
En nästintill unison, kompakt, total strejk. Antalet nypublicerade artiklar och antalet läsare talar sitt tydliga språk. Tyvärr. Det är inte sommaren, inte sol, inte bad och inte semester som gör att ytorna på sourze lyser tomma emot mig där jag går. Nej. En snabb titt tillbaka in i sommaren 2002 och vi kan konstatera att det är någonting annat som är fel.

Kraven är som följer:

1. Det viktigaste kravet har redan gått igenom: Sourze ska vara gratis att läsa. Tänk bara på vad som hänt om alla sajter på Internet kostade pengar.

2. Ta omedelbart bort inloggningen då vi är för slöa för att logga in och för slöa för att logga ut.

3. Tillbaks med den gamla layouten på löpsedeln. Den nya löpsedeln är visserligen vacker och sober i grått, vitt och svart. Den är lika lugn och stilla som innehållet de senaste månaderna. Sourzarna är kreativa människor och behöver en kreativ med andra ord: rörig framsida i skrikande gult och rött. Den gamla layouten ingav en känsla av kult, puls, liv och rörelse.

I övrigt går åsikterna isär. Röster har höjts om att människor slutar skriva på grund av elaka kommentarer och texter som orättvist och avundsjukt blivit nedröstade från fem stjärnor till en. Elaka kommentarer och nedröstningar finns överallt i livet och alla drabbas förr eller senare, mer eller mindre, på både känsliga och okänsliga punkter. Det går inte att gå vare sig oskyddad eller skyddad genom livet utan att någon gång drabbas av omgivningens kritik i någon form. Jo, för tro inte att ingen någonsin åtminstone TÄNKER negativt kritiska tankar om dig.

Att sluta skriva på grund av kritiken från några få ovetande och oförstående små djävlar är att döda en del av sig själv och att frånta möjligheten från de som verkligen VILL läsa det just DU skriver. Vem vill just DU stödja och göra till viljes: den som vill läsa dig med glädje eller den som vill döda dig? Om var och en lyssnade till den ström av kritik som de flesta av oss bombarderas av så fort vi gör någonting eller för den delen inte gör någonting alls så skulle vi få låsa in oss och aldrig mer i hela vårt liv göra någonting alls som syns eller sticker ut. Livet fungerar inte så, livet vill bekänna färg, visa liv, rörelse och skapande, livet vill leva. Det är livets basic instinct.

Ta bort inloggningen och ge liv och rörelse till framsidan. Kostnaden för att läsa och inloggningen har skadat Sourze för en tid framöver, men än är det inte försent att reparera skadorna. Inspirera skribenterna till att skriva och ge skrivförslag. Låt Sourze leva och återigen växa sig stort!

Av Katarina Bergström 24 jun 2003 11:01