Vem släckte lampan?

Första mötet med Sourze var en höjdare. Strålande ljust och glatt. Det färgsprakande Löpet formligen sög in en nyfiken själ som sökte en smula förlustelse.
Kom som du är. Famnen är öppen. Det kostar en slant - men det gör de flesta nöjen - så varför inte?

Vilken lysande idé att låta "skrivbordspoeterna" kliva ut och pennfajtas på en offentlig arena.

Nyförälskat blind och döv för huggtänderna som dolde sej i vassen, nosade man runt och undersökte alla nya spännande rum. Som en svansviftande lekfull hundvalp hälsade man på hos de duktiga skribenterna. Så roligt det var! Så inspirerande! Så annorlunda! Så lärorikt!

Men ganska snart sved det första hugget i hasorna. Man lärde sej hierarkien. Såg tydligt grupperingarna. Läste budskapen mellan raderna. Förundrades över orättvisa kommentarer. Och de gula stjärnorna! Lysande texter belönade med en eller två.

De som hugger gör det naturligtvis av ren välvilja. "Du ska inte tro att du kan skriva, din idiot. Du hör inte hit. Du saknar formen. Din text är usel"
De som hugger vill bara rädda dej från pinsamheter och fiasko. De får dej att tiga. Var tacksam för det!

Vem släckte lampan?
Det var Jante! Jante lever! Jante släcker ljus...

Av Ingrid O Losell 23 jun 2003 13:52