Ut i naturen 3

Eftersom ingen hade ägnat denna långsträckta ö något intresse tidigare - var det dags att gå till kiosken och införskaffa information.

Mor hittade ett par kyrkor - som var absolut nödvändiga att besöka.

Hustrun en klädmarknad.

Jag fann att en fabrik hade direktförsäljning av "kroppkakor "

Helt rätt - landskapet har mycket att visa - vill man veta mera är det värt ett besök.

Hur många blommor och blader där finns? Jag kunde ej räkna dem alla - däremot var det en bedövande doft av syrener.

På norra sidan var det ganska intressanta fornlämningar - timmerstockar låg riktade ut mot havet för att avskräcka fienden. De skulle föreställa kanoner. Färdigställda eldar - som skulle lura fartyg på grund och sedan plundras. Det var nog en farlig tid förr.

På en kyrkogård fanns en gravsten - namn - årtal -
titel - "Levnadskonstnär."
Behöver man vara konstnär för att leva - undrade Mor.

En gårdsägare hade gift sig vid 65 års ålder. Flickan var då 19 - levde sedan som änka i 51 år. Gravstenar förtäljer mycket.

Alvaret luktade bara lök. Fågelstationen rönte ringa intresse - däremot alla med kikare - vid en frågestund i ett gäng - undrade jag varför de var så många - med dyrbar utrustning - som egentligen bara stod och småpratade?

De berättade att vid Falsterbo hade man observerat en fågel av mycket ovanligt slag - nu väntade alla för att se en glimt av denna.

Vi kunde ju gått upp i fyren Långe Jan.
Då jag föreslog detta - såg jag ryggarna på två damer - som var på väg bort från mig.

Vidare till kungasätet - ruinen - fabriken med middagsmat - åter till vårt rullande hem.

En aftonpromenad utmed stranden - utsikt till bron - som vi nästa morgon skulle över för nästa övernattningsplats.

Nästa morgon - sedan mor vinkat till avsked mot långliggarna bar det åstad mot bron. Nu hade man blivit mera van vid fordonet så det gick att snegla åt sidan - samt konstatera - vi människor kan annat än riva ner.
Vidare mot Norrköping.

Det skall ju bo folk där också - menade min begåvade hustru.

Många främlingar - hade liksom vi - tänkt att övernatta på den med många stjärnor utmärkta campingplatsen. Här fanns inga platser lediga - varför sökandet efter annan ställe började.

På en ort - som jag inte minns namnet på - hittade vi en camping utan stjärnor - värden var en gemytlig gammal man som lyste upp och fjädrade sig likt en tupp för mor.

En sådan "fjant" tyckte hon - men jag tror hon gladde sig litet - över att fortfarande kunna charma det starka könet.

Så till dagens höjdpunkt - en av KF.s fabriker låg här.
En stor butik besöktes - middag inköptes - mor hade "spenderhumöret" på och ville bjuda på bakverk till kaffet. I kyldisken låg jättestora "potatisbullar". Då både hustrun och jag när en kulinarisk kärlek till dessa inköptes tre. Två till mig - en till min kvinna - mor som bantade blev utan.

Kanske någon frågar vad är detta för bakverk?

Recept som följer:

Allt bröd som bagaren tappar under dagens slit - sopas upp vid arbetets slut. Lägges i en korg - torkas - mals - genomfuktas med arraksessens. Därefter formas en bulle - viras in i ett utkavlat vitt marsipantäcke - chokladpulver siktas över. Klart slut. Flera andra bakverk uppkommer på samma sätt.

Kolmården blev uteslutet från att besökas. Vi tycker inte om djur i bur. Undantaget vår medtransporterade "pussedräng" undulat.

Mätta - belåtna - spelade vi litet kort innan det var dags att sova.

Utvilade skulle vi fortsätta till Stockholm.

I regnväder - som om himlens portar var öppna - kom vi fram - söder om huvudstaden. Parkerade - satte upp tältet - sjöng. "Efter regn kommer solsken." Dagen efter lyste litet sol och färden gick in mot city.

Slottet - Gamla stan - NK - en snabblunch - Hötorgshallen besöktes - så var vi trötta. Åter till husvagnen. I min barndom hade vi besökt Waxholm. Dit ville jag. Vi kom - vi såg - efter 10 minuter var besöket över.

- "Nu vill jag besöka min syster - när vi ändå är här" sade mor.
- Var bor hon?
- I Hagalund?
-Var ligger Hagalund.
- Du får väl se på vägvisarna.
- När vi så kommer till Hagalund - var då.
- Vi frågar oss fram.
- Tror Du vi kan komma till Hagalund - stanna - fråga - var bor min syster?
- Nu pratar vi inte mer om det - kör.

Eftermiddagen började närma sig kväll - när en förvånad syster och moster öppnade dörren. Kaffe och några smörgåsar kom fram. Några nyheter och gamla minnen diskuterades innan det var dags för återfärd.

Nu hade nog mors samvete vaknat för denna oväntade våldgästning. Hon erbjöd sig att bjuda på lunch dagen därpå.

Vi skulle mötas vid Drottningholms slott.

Vi var ovana vid att solen lyste över oss - så vi passade på att röra oss runt i parken före lunch En rar servitris föreslog dagens - kokt rödspätta med persiljesås.
Någon mer "andefattig" mat finns inte - menade Mor då servitrisen var utom hörhåll.
Det blev "Femöring" biff med lök och stekt ägg.

Mor ville att vi skulle ha kaffe med kladdig kaka - beställde.

Kaffefatet - först ett större - över detta - ett mindre - siste en vacker svan som handtag. Olika sorters bakverk frestade oss "kakmonster". Mor trugade - vi läs jag lät oss väl smaka. Då notan kom visade sig att kakorna debiterades efter åtgång. Att det kom som en överraskning förstod jag då Mor betalade med kort - vilket hon hatade.

- "Kör nu hem min syster - så vi kan fortsätta färden - jag är trött på Stockholm" viskade Mor.

Så blev det.

Av Lennart Ekman 23 jun 2003 17:59