En hyllning till dig, herr Mås

På klippan så nära havet jag vågar.
Har lagt sandalerna bredvid mig.
Havsdropparna skvätter på mina fötter när vågorna slår mot stenarna.
Lägger armarna runt benen.
Lutar hakan mot ena knät.
Tittar upp mot himlen.

Hör plötsligt ditt skrän eka över skären, herr Mås.
Ser dig högst uppe på lyktstolpen vid bron.
Fram och tillbaka spatserar du på lampans skärm.
Sprätter lite med dina stora gula fötter.
Laddar inför uppvisningen som ska komma.

Så tar du sats och faller rakt ner,
gör en u-sväng i luften
och seglar iväg på vindarna över vattnet.

Du; skärgårdens akrobat,
i gnistrande vit fjäderdräkt
med stora måsfötter invikta mot de vita fjädrarna.

Flytta på er änder och annat patrask, här kommer jag!

På låg höjd seglar du över klipporna.
Svänger ut över vattnet,
rör nästan vid ytan.

Stiger sedan rakt upp som en raket,
vindarna lyfter dig,
regisserar din uppvisning.

Så plötsligt;
en tvärvändning
och du störtdyker istället
mot vågorna under gälla glädjeskrin,
tuff som en bandyboll.

Som en vit komet störtar du genom luften,
viker undan så att din vita måsmage precis stryker över vattenytan.
Triumferar.
Det här är ditt rike, herr Mås.

Klipporna och vindarna är din scen,
rekvisita till din kvällsshow.

Är tacksam att jag får vara din publik,
så det här är en hyllning till dig, herr Mås.

Vet att du just nu,
självsäkert seglar över skären,
stiger och sjunker under lyckliga måsskrin.

Avundas dig din frihet.

Av Sandra Lundgren 23 jun 2003 09:46