Forskning och hälsa omaka par

Så gott som dagligen bombarderas vi av alla framsteg som medicinsk forskning gör. Inte sällan ser man ord som "genombrott" eller "paradigmskifte". Men faktum är att forskningen sällan sysslar med de hälsoproblem som verkligen är betydelsefulla. Forskningsanslagen går till annat.

1999 publicerades en undersökning från den amerikanska hälsovårdsmyndigheten NIH som visade att amerikanska forskare fick mest anslag till hiv- och bröstcancerforskning samtidigt som de sjukdomar som orsakar mest sjuklighet och död var öroninflammation, ms, tuberkulos och hjärtinfarkt.

I Sverige anslås mycket mer ekonomiska medel till cancerforskning än till forskning om hjärt- kärlsjukdomar, trots att insjuknande och död är mycket större i de senare. Fenomenet blir inte mindre intressant av att hjärtforskningen ändå nått bättre resultat än cancerforskningen.

Ännu mer obegriplig blir hela frågan när man betänker att visserligen är cancer och hjärtsjukdomar de viktigaste dödsorsakerna i den utvecklade världen, men det betyder inte att de förorsakar mest sjukdom och lidande. Det gör i stället vardagligheter som ångest, smärta, nedstämdhet och trötthet. Dessa tillstånd får oerhört små forskninganslag och allra minst får rörelseorganens sjukdomar och psykisk ohälsa - de som ger allra mest lidande. Vad kan nu denna snedvridna prioritering bero på?

Det finns flera orsaker. En är att forskning är utsatt för modetrender liksom allt annat. Att forska om hiv och aids är på modet och det finns resurser att sända tusentals forskare till en konferens om detta i Sydafrika. Till en språkkonferens arrangerad av världens ledande institution för spansk litteratur i Lund kommer däremot bara omkring femton av jordens främsta vetenskapsmän.

En annan viktig orsak är att medicinska forskare alltid håller fast vid en etablerad teori om vad som ligger bakom den sjukdom de är specialister på.

Att ifrågasätta den gör man inte ostraffat. Om någon yngre ännu ej etablerad forskare skulle göra det finns det många exempel på att han eller hon blir utfryst. Att kolesterol är farligt för hjärtat "vet" alla läkare och det går inte att ifrågasätta trots att det finns mycket som talar emot.
Forskarna väljer också forskningsfält som inte har med de stora hälsoproblemen att göra. Frågan om valet av forskningsfält ställdes för några år sedan till unga svenska forskare. De blev för det första förvånade över frågan och för det andra menade de att det var självklart att fortsätta inom samma ämne som de doktorerat i eftersom det var vad de kunde. Detta ämne har sedan vanligtvis deras handledare valt en gång och denne har i sin tur kanske ärvt det från sin föregångare. Man får på så sätt djupare och djupare kunskaper om ett allt snävare område. Forskningen vet mer och mer om mindre och mindre, men sällan så mycket om de stora hälsoproblemen.

Den biomedicinska forskningen har alltså inte så mycket med hälsan på jorden att göra. Det är folkhälsoforskning och samhällsvetenskaplig forskning som skulle behövas för att lösa de stora hälsoproblemen. Så när Rapport eller Aktuellt basunerar ut att forskarna löst ännu en "gåta", så fundera över vad nu detta kan ha för betydelse för människornas hälsa.

Av Christer Enkvist 16 jun 2003 09:12