Direktörernas dubbelmoral

Hans far är sedan länge sjuk och var nu inlagd på sjukhus. När mannen en dag var på väg till AF-kursen, blev han på vägen meddelad att hans far nyss avlidit. Mannen ringer därefter till kursledaren för att förklara vad som hänt och att han inte kan närvara på dagens lektion. Kort därefter blir han meddelad, genom AF att han inte får någon stämpelersättning för den dagen på grund av att han inte deltog i aktiviteten.

Det svenska skattesystemet är ineffektivt och hämmar den ekonomiska tillväxten. Tyvärr förs inte debatten om lägre skatter, i första hand av de små och medelstora företagen, utan främst av företagsledare i dom stora koncernerna. Med andra ord direktörerna.

Mycket av deras kritik är berättigad och den framförs såväl av Svenskt Näringsliv, som av Skattebetalarnas förening och dom borgerliga partierna.

Det svenska företagsklimat som direktörerna Percy Barnevik, Håkan Mogren och Lars Ramqvist kritiserar begränsar ett framtida välstånd för Sverige.

Men tyvärr bidrar det stora gapet mellan dessa opinionsbildares förmåga att leva som dom lär till ett ännu större hinder för dom att framstå som trovärdiga företagsledare.

Då och då hotar dom med att flytta verksamheten utomlands därför att höga skatter motverkar deras investeringar. Men den som hela tiden hotar det politiska etablissemanget, så fort egenintresset är i fara, förlorar snabbt sin trovärdighet. Precis som pojken som ropade efter vargarna.

Att näringslivets toppar åtnjuter – i den ekonomiska sfär dom lever i – kunskaper om skatteplanering är inte förvånande. Men att dom själva utnyttjar dessa planer och samtidigt vill framstå som seriösa skatteopponenter är djupt förvånansvärt. Därför tror jag inte på direktörernas skattegnäll. Dom representerar bara ett företag vilket idag, i praktiken, innebär att driva denna verksamhet med största möjliga procentuella vinst. Detta inte minst för att vd: n själv ska få en rejäl bonuslön, det är inte roligt att skriva det men så lär det vara bland näringslivets toppar.

I veckan avslöjar DN att sammanlagt 1 800 chefer har ignorerat att redovisa sina vinster från bonuslöner i deklarationen, och att staten på grund av det förlorar 100-tals miljoner kronor i skatteintäkter. En av 18 chefer har fällts för uppsåtligt brott.

En chefsåklagare på Ekobrottsmyndigheten EMB förklarar detta med att den som har status och är verbal har fördel i domstolen. Vi kan inte frigöra oss från misstanken om särbehandling.”

Majoriteten av dom åtalade förklarar sina fel i deklarationen med ”slarv”. Enligt lagen är slarv som bottnar i grov oaktsamhet straffbart. Men genom god verbal förmåga lyckas de flesta stora skattesmitare undan en fällande dom.

Det lönar sig också att skylla på sjukdom eller ett kaotiskt liv, för den här kategorin. Före detta OM-chefen slapp ett skattetillägg på 250 000 kronor på grund av de problem en hjärtsjuk anhörig orsakat denne, i samband med deklarationen.

Det är då jag erinrar mig liknande fel, som begås av ”medelsvensson”. Jag har själv vid ett tillfälle fått en betalningsanmärkning på en faktura. På grund av brevbärarens oförmåga att inte skilja min post åt från reklamen.

Jag har ingenting emot att ta konsekvenserna av att ha missat betala en räkning i tid. Vad jag ogillar är att en människa med avsevärt högre marginal på sin disponibla inkomst slipper ett likvärdigt straff.

Jag har aldrig varit för att rika människor ska avkrävas en högre procentuell andel i skatt på sin inkomst, bara för att dom är ”rika”. Jag är för ett lägre skattesystem för alla, samt en effektivare och magrare offentlig sektor än den vi har idag.

Jag vill betala solidarisk – men inte hög – skatt. Sverige bör gå mot ett lägre skattesystem och jag är beredd att kämpa för det. Men då kan vägen inte blockeras av dubbelmoraliska representanter för näringslivet.

Av Yohannis Petersson 09 jun 2003 10:59