Härligt att få hylla biltullarna

Mitt lägstamål är 1 000 kronor per bil, i lågtrafik så klart, och 2 000 kronor i högtrafik, och helst ska bilisten betala två gånger: Först för att åka in i stan och så lika mycket för att åka ut igen. Och så dubbelt upp igen bara för att markera att gift är ute, avgift är inne.
Jag kan inte förstå varför förslaget om biltullar, som Stockholms kommun nu önskar att också riksdagen säger ja till, är impopulärt, trots att det är så mesigt 10-30 kronor, det är töntpengar.

Avgiften ska ju rätta till två problem, som är enkla att förstå:

1. Det är för många bilar i Stockholms innerstad.
2. Det är bullrigt, fult och giftigt när det är för många bilar i Stockholms innerstad.

Och för att lösa dessa två och enkla problem vore det helt enkelt ännu bättre om vi fina och miljögröna avgiftskramare fick safta i ordentligt: Vilka fler argument krävs än att barn blir sjuka av avgas och gifter? Ska det vara, ska det vara ordentligt och inte bara några tior.

Åååååh! Det är härligt att få hylla biltullarna och fundera över gårdagens människotyp, det vill säga de nedsuttna bilisterna, som metallic-röda i ansiktet fantiserar om huvudfienden: "Alla dessa klåfingriga förbudsivrare i sina cykelhjälmar och med nässköljarna fastspända på pakethållaren och tovad falungong i blick."

Dessa känsliga bilister känner med andra ord inte sin fiende. Vad de inte vet är att huvudfienden, och här tillåter jag mig ett storvulet uttryck, är livet självt.
Något måste göras och de nedsuttna bilisterna har inte längre något val. Annars kan bilisterna aldrig mer lämna sitt älskade förarsäte utan måste sitta kvar med dörrarna stängda - luften, syret, ja hela rubbet är nämligen bortfrätt.

Enkelt, alla vet det, och jag är en hycklare jag med det är sådana som jag som avgiftshatarna tycker minst om: Batiktanter med körkort, som skriker att barn är mjuka och bilar är hårda och sen åker hem med stadsjeepen.
Jag har bil. Jag kör bil. Jag lever ett liv som bygger på ondska mot naturen, och ingen försöker stoppa mig. Därför älskar jag trängselavgifterna: Kläm åt oss! Visa att det är allvar! Det här duger inte!

Nästa steg är att ingen får hämta ut en spänn av lönen om de inte kan garantera att allt de gör är fullständigt komposterbart, inklusive samtliga tankar och åsikter. Människan borde sträva mot att bli lika naturidentisk som ett barr eller en kotte.

Tvång, avgifter och tullar - det är enda vägen. Ett helvete för att överleva, det är historiskt sett knappast något nytt, snarare vardagsmat. Hur vi stadsbor har lyckats få för oss att vi ostraffat kan gift-terrorisera allt och alla, det begriper jag inte, men i dag finns inget utrymme för mer ältande:

I dag är en glädjens dag.

Tullar! Avgifter! Straff!

Miljömasochismen - nu tar den över.

Av Maja Aase 04 jun 2003 09:35