Ulf Dinkelspiels herrbastu

Nej, jag har aldrig betraktat Ulf Dinkelspiel som någon av våra ledande seismografer för hur det står till med demokratin. Han gläds över EU och EMU men har ingenting att säga om den ökande politiska apati som så uppenbart följt i spåren av just EU och EMU. Över hela Europa går allt färre och röstar, i synnerhet arbetarklassen, och de avstår från sin rösträtt därför att de inte längre ser några alternativ och därför att makten flyttat allt längre bort. EU och EMU har strömlinjeformat den politiska fantasin och gjort de politiska eliterna livrädda för att avvika. EMU har aldrig byggts underifrån, idén var från första början resultatet av en kohandel mellan franska och tyska stormaktsintressen och det är naturligtvis betecknande att frågan om eurons införande nästan aldrig fått gå till folkomröstning. EU och framförallt EMU har byggts uppifrån och ner, inte den andra vägen och därför tror jag mer på ett utanförskap: Modet att vara annorlunda är värt mer än på länge.

Jag kan gå ännu längre och vända mig mot den enligt min mening oerhört inskränkta Europa-tanke som idag dominerar så mycket av det politiska tänkandet. Det som nu pågår är i själva verket byggandet av ett slags gigantisk europeisk nationalstat och det sker dessutom i sprinterfart. Att bygga de gamla nationalstaterna tog hundratals år av indoktrinering, flaggviftande och avgränsning gentemot "de som inte är som vi". Nu ska detta upprepas, men i gigantisk skala och som underlag används de europeiska befolkningar som i ytterst svag utsträckning intresserar sig för institutioner som till exempel EU-parlamentet. Det där Ja:et till Europa innebär, i mina ögon, snarare ett eftertryckligt nej till den övriga världen samt att den europeiska kolonialismens historia osynliggörs.

Inte heller är mitt förtroende för Dinkelspiel som ekonomisk analytiker särdeles stort. Det har blivit vanligt att ja-sägare som Dinkelspiel hävdar att det inte är någon skillnad mellan att vara i händerna på en oberoende svensk riksbank och den europeiska centralbanken. Är det riktigt? Har Dinkelspiel rätt när han skriver det i sin kritik av min metrokrönika? Jodå, något ligger det i påståendet såtillvida att den svenska riksbanken idag, jämfört med för bara några år sedan, har en mer självständig roll i förhållande till de folkvalda politikerna. Men mer avgörande är följande: Den svenska riksdagen har idag möjlighet att när den så vill ge den svenska riksbanken andra instruktioner, till exempel att den även ska styras av ett tillväxtmål eller ett sysselsättningsmål och inte bara ett inflationsmål. Varje sådan möjlighet för de folkvalda att påverka den europeiska centralbanken saknas i praktiken: En förändring av EU:s fördragstexter, som reglerar den europeiska centralbankens verksamhet, kräver att alla medlemsländer godkänner en förändring och gör det samtidigt.

Den europeiska bank som - om vi röstar ja i september - kommer att bestämma penningpolitiken för Sverige, är låst för överskådlig tid i en mycket bestämd syn på inflation, styressätt och insynsmöjligheter. Inflationsmålet som Europeiska centralbanken har ligger på maximalt 2 procent och det är strängt. Den svenska riksbanken har idag ett mindre strängt inflationsmål på maximalt 3 procent. Betyder en ynka procent något? Ja, det kan betyda kanske hundratusen fler arbetslösa. I Sverige offentliggörs dokumenten från riksbankens styrelsemöten efter 14 dagar. I Europabanken är de hemligstämplade i 30 år.

Det finns många sådana saker jag kunde räkna upp, som jag menar visar att möjligheterna till demokratisk påverkan och insyn minskar drastiskt vid ett inträde i EMU. Därför är det en myt att svenska politiker måste vara med i EMU för att kunna påverka. Och det ekonomiska samarbete, förbehållet EMU-medlemmar, som Dinkelspiel talar om kommer icke - och det vet han givetvis - att utöva makt över valutan eller över centralbankens ränta. Så länge britterna envisas med sitt EMU-nej kommer naturligtvis EMU-länderna heller inte att realisera ett så urbota dumt förslag. Så vad är det för samarbete som Dinkelspiel talar om? På sin höjd ett slags samtalsklubb - eller kanske herrbastu? - där den europeiska politiska eliten talar sig samman kring gemensamma ståndpunkter istället för att lyssna till de befolkningar som valt dem.

Demokraten Dinkelspiel bekänner färg: Röstar svenska folket nej till EMU så är det rätt att EMU-medlemmarna bestraffar oss. Sådan är faktiskt innebörden av det han säger. Dinkelspiel anklagar mig för att vara oanständig. Det gläder mig. Kanske är det så att den radikalt demokratiska kritiken av det europeiska stormaktsbygget idag måste framstå som just oanständig?

Ändå är den stora förändringen vid ett Ja till EMU inte förlusten av den svenska riksbanken utan något värre: nämligen att vi förlorar vår egen valuta. Att äga en egen valuta innebär att ha ett slags buffert mellan det egna landets ekonomi och den globala kapitalismen. Den egna valutan tar emot stöten och sjunker i värde om lönerna rusar iväg i Sverige eller en djup kris drabbar oss när vi får svårt att sälja våra varor. Kronans värde stiger å andra sidan om tillväxt och annat utvecklas bra i Sverige. Det där har rätt många, även borgerliga, ekonomer insett och naturligtvis är det mer rationellt - för alla - att behålla den egna valutan.

Idag ser vi hur den tyska ekonomin går oerhört trögt och det beror i huvudsak på att tyskarna faktiskt inte kan göra så mycket åt sin situation: Ingen tysk riksbank finns som kunde sätta en välbehövligt lägre ränta och ingen D-mark har de heller kvar. Samtidigt förbjuds de enligt den så kallde stabilitetspakten att stimulera en stillastående ekonomi. Vad återstår då för Schröders socialdemokratiska och gröna regering? Svar: Precis det vi nu ser i tysk politik, nämligen en rad förslag som försämrar arbetsrätten och gör det värre för de arbetslösa. När egen penningpolitik och valuta saknas hänvisas de folkvalda till en politik som visserligen moderaten Dinkelspiel säkert uppskattar, men som vanligt folk aldrig kommer att förstå poängen med.

Vad är nackdelen med att låta en valuta som den svenska flyta? Finns det nackdelar? Ja, det gör det. Det så kallade omvandlingstrycket i samhällsekonomin riskerar att bli mindre. Företag som egentligen inte är uppdaterade och effektiviserade överlever tack vare att kronan är svag. Men: Den nackdelen anser jag det är bättre att ta än att riskera arbetslöshet och förlust av demokratiskt inflytande. Behåller vi den egna valutan kan vi också vid behov fixera den vid en fast kurs.

I drömmen om "det nya Europa" finns rätt mycket av en unken, artonhundratalsmässig stormaktsdröm. Europa ska, i kraft av euron, åter beträda den världsarena som kontinenten en gång allsmäktigt behärskade. Den stormaktsdrömmen dröms av de europeiska eliterna men mer sällan av de europeiska befolkningarna.

Av Göran Greider 27 maj 2003 13:58