En 24 timmar lång såpa?

Det slog mig aldrig riktigt under den första säsongen, men nu när jag just sett de tre första avsnitten av säsong 2 så känns det självklart - "24" är en helt fantastisk TV-serie.

Visst, realtidskonceptet har använts tidigare, i alla fall har mer eller mindre lyckosamma försök gjorts, men aldrig har det fungerat lika bra som här.

Om man tänker på att seriens skapare, Robert Cochran och Joel Surnow, faktiskt lyckats med att fylla tjugofyra timmar med, i princip, oavbruten spänning - något som vissa filmregissörer har problem med att göra under dryga två timmar - så känns serien än mer fantastisk.

Seriens regi, som som vanligt när det gäller TV-serier ligger i olika händer i nästan varje avsnitt - är också den oklanderlig. Med hjälp av varierande tekniker, som exempelvis split screen, lyckas seriens regissörer hålla tempot stadigt uppe.

Split screen-tekniken är inte heller ny, men att använda den så regelbundet som "24" gör är oerhört genomtänkt. Att det i vissa fall blir lite kämpigt att hänga med fyra bildrutor samtidigt kan man ha överseende med. Utan split screen-tekniken hade en stor del av seriens höga tempo med all säkerhet gått förlorad.

Lägg till dessa två tekniska element till en top notch skådespelarensemble, givetvis i ledning av Kiefer Sutherland, och du har receptet på en tittarsuccé. Sutherland, som i "24" kanske gör det första riktigt vettiga sedan filmer som "The Lost Boys", "Young Guns" och "Stand By Me", har till sin hjälp Leslie Hope, Elisa Cuthbert, och inte att förglömma, Dennis Haysbert - med andra ord, en ensemble som få TV-serier kan mäta sig med.

Den amerikanska media-hypen runt serien var från början enorm, och i och med premiären av andra säsongen fick amerikansk media på nytt chansen att spekulera i den kommande säsongens handling och utveckling. Svensk media var inte sena att hänga på, och jag har inga siffror, men jag antar att TV4 idag inte behöver ångra sitt inköp. "24":s tittarsiffror här hemma ser säkert till att TV4 får tillbaka sina pengar.

Men, om man då bortser från att "24" är en lika briljant som originell thrillerserie, att seriens handling och realtidskoncept är den vitamininjektion som liknande TV-serier är i behov, och att Kiefer Sutherland & Co:s star quality ökar för varje nytt avsnitt - tja, vad är det då vi pratar om?

Är inte "24" då bara en simpel såpa?

Nej, okej, det kanske den inte är, men om man tittar lite närmare så finns likheterna där vare sig vi vill eller inte.

Jag är själv inte så inne på såpor, doku- eller regular, men jag har i skolan fått lära mig att en såpa består av typ fyra viktiga karaktärsdrag, eller så, och även om de alla inte passar in på "24" som hand in glove så finns som sagt likheterna där.

1 Såpor kommer i serieform utan ett definitivt narrativt slut - visst, det kan vi nog alla hålla med om, och visst kan vi alla hålla med om att "24" presenteras i serieform, MEN med ett redan nerprintat slut?

2 Såpor innehåller flera karaktärer och handlingar - japp, det tror jag stämmer, och här kan ni säga vad ni vill, men större likhet än denna mellan en såpa och "24" hittar ni bara inte.

3 Såpor visar ofta flera handlingar samtidigt med parallella klipp emellan - hmmm... det kanske de gör - jag är som sagt ärligt talat inte så inne på såpor - men jag kan sätta allt jag äger på mitt påstående att "24" gör det. Split screen...

4 Såpor behandlar ofta intima, och känslomässiga frågor - okeeej... jo, men, visst är det så? Visst är det mycket taskiga relationer, sexuella förbindelser, och liknande i såpor? Egentligen, är det inte det som såpor går ut på? Hur som helst, att säga att "24" innehåller mycket av den här varan är kanske att ta i, men finns där gör den - Jacks relation till sin fru och dotter i början av serien, förhållandet mellan Jack och Nina, Palmers relation med sin fru, och hans barns tidigare traumatiska upplevelser...

Som sagt, "24" är ingen simpel såpa, men att seriens skapare, Robert Cochran och Joel Surnow, har använt sig av vissa specifika delar av såpans framgångsrika uppbyggnad och utformning syns klart och tydligt när man tittar lite närmare.

Det kanske egentligen är fel att säga att "24" influerats av såpan. Egentligen borde man nog gå lite längre tillbaka, och säga att den influerats av det amerikanska 50-talets melodramer, såpans egentliga ursprung.

Men, ärligt talat, härstammar inte det mesta av dagens Hollywood-produktioner därifrån?

Av Niklas Matsson 26 maj 2003 09:38