Till alla tjejer som skär sig

Det finns en värld där ute som är väldigt stor och skrämmande. Det låter lite fånigt men så är det. I den här stora obegripliga världen finns det en massa små världar. I en av dessa små världar befinner du dig nu. Det är där du har ditt hem, dina vänner, din skola och kanske ett arbete. Det du måste våga göra nu är att besöka andra små världar.

Det är svårt att vara tonåring, att växa upp, det vet nog alla. Ingen har lärt dig hur du söker tröst, talar med vuxna, hittar nya vänner, söker jobb, visar vem du är, tar hand om dig själv. Kanske dina föräldrar är fullt upptagna med att ta hand om sig själva. Kanske är du utåt en väldigt tuff och självständig tjej och både lärare och föräldrar tänker – Hon klarar sig alltid.

"En trasig ölflaska fick duga som redskap. Jag satte mig för mig själv i mörkret i skogen och började rista i handleden Musiken och skratten från dansbanan hördes över trädens susande.. Glasbiten var slö och jag tryckte hårdare och hårdare. Tårarna sprutade och förtvivlan hade inga ord, inget annat uttryck än detta vansinne. Det gjorde inte ont. Hålet i själen var alltför sårigt och alltför smärtfyllt för att låta sig överskuggas. Till slut orkade jag inte skära längre och rädslan började ta över. Rädslan för mig själv. Jag tog mig in på toaletten och sjönk ihop i ett hörn på golvet. Såret i handleden glipade stort och där nere pulserade den tjocka ådern helt öppet. Några tjejer rusade fram och skrek förfärat. Någon satte en gummisnodd runt handleden och sedan var dom borta. Yr och vilsen vacklade jag ut mot parkeringsplatsen. I en bil fick jag syn på en klasskompis. Jag strök honom över kinderna med båda händerna och skrattade. Han blev alldeles blodig. Nu ville jag bara hem , hem och sova eller dö det spelade ingen roll. Hur skulle jag orka leva imorgon? Min värld var ett enda stort kaos och jag var så fruktansvärt ledsen. Egentligen hade jag ingen värld alls, jag hade ju tillhört hans. Jag drog tröjan hårdare kring handleden. Ingen skulle någonsin få veta. Inte den här gången heller." Isa


Det är som när man nyper sig i armen för att se om man drömmer. Skär dig i armen och se om du lever! Du speglar dig i alla människor du möter och undrar vad dom tycker. Istället borde du ha en stark och säker självbild, du borde tro på dig själv. Det finns bara en som du och tro mig, det är inte negativt. Du måste våga besöka andra världar. Du måste tro att du kan. Ingen är perfekt så lär dig att älska dig själv. Gör slut med den krävande pojkvännen. Spola dömande och alltför krävande kompisar. Gå din egen väg. Du kan allt om du bara vill. Framför allt måste du våga träffa nya människor. Uppleva deras världar och se att det finns så många olika sätt att duga på.

Av Iréne Schmocker 23 maj 2003 17:31