Huvudlössen är här för att stanna

Å andra sidan smittar inte huvudlöss genom mösspåtagning. Och när du har fått löss behöver du absolut inte städa extra noggrant hemma. Å andra sidan försvåras huvudlusbekämpning av "sociala och ekonomiska problem", vilket enligt Läkemedelsverket tydligen utesluter sviktande städning.

Om ditt barn har fått löss är det viktigt att göra kontaktspårning och finkamma hela familjen, alla klasskamrater, lekkamrater och mor- och farföräldrar. För huvudlöss smittar genom huvud mot huvud-kontakt. Och det har man mest med dem man tycker om och bara vid enstaka tillfällen med dem man är riktigt förbannad på. Vilket i och för sig brukar vara samma personer.

När barnet nyligen och för fyrtiofjärde gången på nio år kommer hem med en luslapp om att nu går det en epidemi igen och "kolla hårbotten och gå till apoteket" så bestämde jag mig för att kolla. Inte hårbotten igen, utan vad vi vet om huvudlöss. Och varför de flesta vuxna aldrig sett en huvudlus under sin uppväxt och varför så många barn nu för tiden får dem.

Det man får veta är att det inte handlar om hygien. Det handlar inte om ständig kepsbärning hos en hel generation. Det handlar inte om husdjur. Det kan handla om dagis, där stora barngrupper gnuggar huvudena mot varandra. Men det motsägs av att lusepidemierna toppar efter jul- och sommarlov.

Antagligen har vi blivit så glada att ses att vi pussat på varandra och gnuggat huvudena under hela ledigheten. Och smittat varandra med huvudlöss.

Eller så blir alla så glada av att se varandra efter lovet att de omedelbart börjar gnugga huvuden, och så är det klippt.

Klippt är det på ett annat sätt också. Huvudlössen verkar resistenta mot de medel som finns. Så nu befinner vi oss i ett läge där alla ska luskamma alla och behandla sig med medel som inte hjälper. Alternativt ska vi sluta luta huvudena mot varandra, och det förstår ni själva vad det betyder. Och så ska vi "informera barnen om att försöka undvika huvud mot huvud-kontakt". Där sprack det.
Lössen är här för att stanna. Tills vi får nya mediciner.
På kvällen läser jag Lars-Olov Larssons bok "Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?" I den berättas om hur svartråttorna i Stockholm på 1500-talet bar pestloppor som hotade byta värddjur ... utan att någon egentligen misstänkte råttorna för något särskilt. Utom att se äckliga ut, då.

Nu har råttstammen i Stockholm växt till sig ordentligt igen. Överfulla soptunnor och ostädade sopstationer ligger bakom, alltmedan myndigheterna klagar på att människor lunchar i parkerna.

Nu påstår ingen att det finns ett samband mellan dagens råttor och lössen. Och det är väl bra.

Men varför alla dessa motstridiga beskrivningar av hur smittspridning av huvudlöss går till? Vad säger smittskyddsläkarna? Och vem ska bli först med att erkänna att medicinerna mot löss i huvudet inte fungerar?
Och generalfrågan för den som påstår att medicinerna fungerar: Varför alla dessa epidemier?

Av Susanna Hakelius Popova 23 maj 2003 09:33