Doktorn gör entré igen

Bilder projiceras på insidan av pannbenet, de lyser igenom hans tunna gula hud. Blottas. Mot hans vilja. Mot vår vilja. Jag ser dem.

Erigerade penisar.
Röda, nästan blå.

Stora.

Små.

Tjocka.

Kilformade.

Står till vänster en del böjda och krökta åt höger, lyser igenom som på baksidan av en gammal filmduk i mellanstadieskolan mitt i Gettot där de inte har några duschar som fungerar utan får två och två trängas med sina kamrater på toaletten för att stänka vatten under armarna och på varandra. De luktar surt de dagar de haft gymnastik, lekt skeppsbrott eller stått på händer. Krupit ihop i kullerbyttor, små, över trasiga, mjukmattor, för tunna. Men det gör inget de luktar ju alla likadant och ingen av de ska ju någonsin någon annanstans?

I den grönvita Konsumkassen som ligger slappt på sätet bredvid, som ett dött kadaver, som en fylld kondom, fylld av tomma hopp, sjukdomar och dåliga spermier, oförmögna att bringa liv, har demonen två liter mellanmjölk, i tetror och ett dussin förlorade själar som han bytt till sig nere i hamnen där ungdomar, tidiga mornar, säljer sina mödrars sköten till hjulbenta, vresiga ryska sjömän i trånga vita sjömansbyxor och bar överkropp, som gjort myteri mitt på Bottenhavet och valt deras nya ledare,

Dr Bhenwit kommer som alltid in i bilden från höger och tar befälet över skorven. Nu är det han som bestämmer.

Besättningen består av dåliga krokier från den gångna veckans övningar på konstskolan. De ser allihopa förjävliga ut, fel proportioner, låret för långt, halsen för kort, kryss till ögon, men ändå rätt så fina. Styrman har lånat sina delar från andra tidigare teckningar som han tecknats över utan minsta tanke på om det är ett lår eller en underarm så lånar han den till axel, träben eller ett grovt finger.

De ser för sorgliga ut, men tillsammans, alla på en gång får man ändå känslan av att jag kan teckna, alltså teckna kan ju alla men teckna som det faktiskt ser ut, ja, det kan jag fan inte, nej, men jag gör lite som jag vill istället och då blir det ändå rätt så fint, ibland. Det är varken speciellt mycket lättare eller trevligare att teckna yppiga damer jämfört med håriga, seniga män.

Nej, men Doktorns besättning bestod i en härlig blandning av båda sorterna snabbt nedskissade på dåligt papper, femminutare och treminutare. Nere på akterdäck kunde man om man kisade och hade god vilja urskilja några enminutare, men de var helt oanvändbara och låg i en hög likt lösa trådar eller meningslöst klotter.

Doktorn skriker ut vinklar, väderstreck, siffror, formler, svordomar, givetvis på i förväg bestämd kod utifall en spion skulle råka vara närvarande, vilket inte var troligt, men doktorn var ytterst noggrann och förföll sällan till att slapphänt försumma säkerheten, nej, säkerheten kom först, utan den hade de inget kvar och besättningen sätter igång. Den gamla skorven, hoplappad med brädor från världens alla hörn, med parasiter och insekter från helvetet kalasandes på den proviant besättningen utgör, seglar

skakigt upp för hennes lår, passerar, utan att falla för frestelser, hon är inte redo än, skötet och fortsätter till naveln, man får inte gå för närma, då är man förlorad , en farlig plats, naveln, som man bör närma sig med största försiktighet eller undvika helt och hållet, men det är just på sådana platser som ljusskygga möten, av den typ som doktorn stämt, äger rum.

Här möter de sin kontaktman, en elak, skönsjungande finsk före detta schlagerartist som lämnar över en gigantisk, ja stor räcker inte, det var en gigantisk plåttunna fylld med hemska tankar, perversa fantasier och all jordens sjukdomar som placerades i skorvens inre, lade man örat emot tunnan och lyssnade på de djävulska samtal som fördes där inne mellan Herpes, Malaria och Ebola, när den var på humör att samtala, så var det kört, man var för alltid förlorad och i beroendets kalla grepp ungefär som med crack, det är kört, efter en kyss är man enligt vad alla säger för alltid beroende,

det visste jag och även en del där utöver och ändå så skrev jag den här skiten.

SHIT!

Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola.

Av T.L Stjerna 15 maj 2003 13:13