Oh mama! Ditt barn är ett tillbehör

Ny tidning! Till alla fantastiska mammor!
Från blöjbyten till paraplydrinkar.

Jag köpte regnkläder till min tvååriga dotter och fick i affären ett gratisexemplar av den nya tidningen "mama". Omslaget pryds av fotomodellen Emma Sjöberg med sitt barn på axlarna. Barnet har gympadojor - eller sneakers som det döpts om till av nån anledning. Adidasränder, sulorna är helt rena. Lite senare ser jag att det är liknande skor tidningen tycker att jag ska köpa till mitt barn. Adidas Country SFI, 350 spänn. Fastknutna på ett par fötter som tillhör ett barn som knappast börjat använda fötterna att gå med.

Första uppslaget; En bebis? En mamma? En pappa? En bajsblöja? Nix, fem snygga, leende sextonåriga killar med surfingbrädor på en strand, köp kläder. Andra uppslaget; köp en skrivare som skriver ut en bild på en bebis. En bild som återger den exakta nyansen av en bebis oskuldsfulla, rosa kind.

När jag skumläser och tittar på bilderna konstaterar jag att alla avbildade människor verkar vara under 50, vackra, smala och vita. Är det bara dom som får barn? Slutar man vara mamma när man är över 45? Visserligen visas skådespelerskan Catherine Zeta-Jones gravid, vägandes 90 pannor och ungefär så svullen som många kvinnor blir när dom är gravida men hon beskrivs som "stor och stolt". Vadå? Är dom andra avbildade mammorna smala och skäms? Tror inte det.

I mama är alla goda. Mamma är snäll och god och har karriär, pappa är stark och god och gråter, bebisen är god men lite crazy busig. Nästan alla lever i kärnfamiljer och inget spretar utanför den godkända spret-gränsen som går nånstans vid kvinnliga sexfantasier om lesbisk sex. Homosexuella pappor, hjälp! Det är jättebra med delad föräldraförsäkring men det får inte vara tvingande så att mamma och pappa inte kan välja själva. Vem fan vill vara jämställd om man inte får ta åt sej äran själv? Det gullas med pappor som beskrivs som superhjältar bara för att dom kan göra en inköpslista alldeles själva. "Efter tre månader händer det otroliga. Min man börjar tänka som en kvinna." Vem känner sig egentligen mest förolämpad av det uttalandet?

Tidningen riktar sig till mammor. Visserligen har "pappor en självklar plats i mama" men perspektivet är mammans. Ok, detta är inte en tidning som har mitt perspektiv eftersom jag i sammanhanget otvivelaktigt är "pappa" men samtidigt sätter man omedvetet? direkt fingret på själva kärnproblematiken; kvinnor är mammor och män är pappor. Ja, ja, jag vet att det är skillnad på människors könsorgan och att barnet växer i kvinnans mage men det här är inte en biologisk facktidskrift. "Mammor" och "pappor" är i detta sammanhang särställda och definierade som sociala varelser/roller, inte biologiska. Tidningen mama handlar inte om vad föräldrar - kvinnor och män - förväntas vara eller vilja ha, den handlar vad "mammor" - och i viss mån "pappor" - ska vara. Texterna fokuserar på moderskap kontra faderskap. Det skrivs en hel del om hur svårt det är att få mammor och pappor att fungera ihop men det skrivs inte mycket om föräldraskap. Det finns egentligen ingen allmänmänsklig aspekt på hur en förälder ska agera för att vara en bra förälder. Det handlar mest om hur könsvarelser ska förverkliga sig själva som just könsvarelser. "Få mera tid för sig själv" mammor eller "mer sex" pappor. Texterna säger: Bli mamma och agera mamma, identifiera dig som mamma och gör det genom att låta pappan och barnet vara både dina motsatser eller "det andra" så DU VET VAD DU ÄR och samtidigt vara dina tillbehör så att alla ANDRA VET VAD DU ÄR. MAMMA. KVINNA.

Barnen och männen agerar accessoarer till mamman. Det är kvinnor som har råd, tid, möjlighet och förmåga att forma sin tillvaro och välja hur vardagen ska fyllas av aktiviteter och tillbehör typ resor, fast rumpa, inredningsdetaljer, man och barn. Om man är nyskild och har tre barn och vill flytta till ett nytt område köper man en trevånings sekelskiftsvilla. Om man vill resa med sitt barn är det inget problem för man har redan koll på flygplatsernas medlemslounger och bästa kaffet på Charles de Gaulle. En skribent noterar att det "blivit så trendigt att skaffa barn" och man inser att det inte finns någon speciellt bred horisont eller ens en pliktskyldigt lyft blick. Det här handlar om medelklassens lyckade kvinnor, förebilderna för er andra. Ni andra misslyckade, fula, feta morsjävlar på landsbygden eller i förorten, som saknar stil, klass och kredit på kontot. Ni som inte vet hur man piskar upp ett ordentligt cappuccinoskum.

Det centrala modereportaget heter "lika barn leka bäst" och visst är det så; mamma och dotter har klänning och pappa och son har nätundertröja, "rika kön leka bäst". Tack och lov att min dotter inte kan läsa ännu. Kvalmig konsumtionsfeminism när den är som äckligast.

Av Mats Nilsson 08 maj 2003 09:35