De skrev Hora på dunjackan

I SKOLAN:
Det satt en flicka på bänken. Hon var rak i ryggen. Blicken rakt fram. Hon hade inte märkt honom. Det hade varit skönt att runka i duschen. Gick hon i hans klass? Hon var söt. Inte lika söt som Cecilia förstås, men det fanns något där. En skönhet som snart skulle få det barnsliga tunna lagret att spricka och ge vika. Cirklar.

Han tog ett steg.

- Har det hänt något?

...

PÅ BRON:
...det var natt natt natt hur blev det natt och natt... och kallt... men elektriska elektriska elektriska lampor och lampor som lyser upp och lyser upp och lyser staden staden och lyser gatorna... gatorna... och där står hon hon tänker hon tänker... var är jag tänker hon jag... bilarna och bilarna snälla så stanna inte... för för för jag tror tror tror inte inte inte att jag skulle inte stå emot stå emot frestelsen och frestelsen att att krypa in in i i passagerarsätet och bara låta låta låta... mig föras bort bort bort bort och få uppleva värme värme värme korta korta korta ögonblick...

...

I SKOLAN IGEN:
- Har det hänt något?

Hon såg upp. Där stod praktikanten från hennes gympalektioner. Hon gillade honom. Och plötsligt kände hon hur gråten övermannade henne, slet och släppte och hur hon inte höll emot utan lät sig slitas och släppas. Och hur gråten föll.

Svarta svarta svarta

Han lade sina armar om henne. Han höll om henne. Han viskade så ja, så ja, allt blir bra, allt blir bra. Så ja. Så ja. Och så skulle han fråga henne. Och hon skulle berätta allt om Cilla och Kattis, Lukas och om vad de hade gjort med henne och om HORA och han skulle säga så ja, allt blir bra. Så ja. Så ja.

Istället hade hon ju sprungit.

HEMMA:
Det skulle bli skönt att sova för när man sover är det som om man inte fanns. Och hon sitter där hemma vid köksbordet och njuter av att det är en hel halvtimme tills hon måste gå till skolan. Och hela vägen dit har hon en stenhård knut i magen som värker så att hon mår illa.

Istället hade hon ju sprungit.

Svarta svarta svarta

Det kanske hade varit bättre om hon inte hade sprungit. Men nu hade hon ju faktiskt sprungit.

...

BRON:
Där under vattnet.

...

SKOLAN:
Lustigt. Jag menar hon sprang ju.

Det satt en flicka på bänken. Hennes blick målade cirklar i luften. Det satt en flicka på bänken. Någon hade, med en svart tuschpenna, skrivit "HORA" på hennes dunjacka.

Svart svart svart

Det satt en flicka på bänken. Hennes tröst fick ingen sitta. Det satt en flicka i bänken. För hon sprang. Det satt en flicka på bänken. Ju.

Där under vattnet.

Inatt ska hon kasta sig i vattnet.

Hon sprang ju.

Cirklar.

Av David Olsson 06 maj 2003 12:49