Gubbstrutten svarar

Jag fick ett svar från Jan B på SvD. Det som var positivt med det var att han i alla fall svarade. Så här svarade han;

"Tja, vad skall jag säga?
Jag... nä, det spelar nog ingen roll vad jag skriver här.
Men om du visste det minsta om ishockey, och om alla de skäl som svenska hockeyspelare använder för att slippa ställa upp för det land som fostrat dem, öst resurser över dem och sett till att de nu är välbetalda
miljonärer, så skulle du häpna.
Men jag tror inte du vill begripa.
Så jag håller mig till sporten i fortsättningen.
Precis som jag gjort hela tiden.

Och jag måste tillägga att jag är imponerad över hur du lyckas göra en kvinnofråga av detta. Det är verbal akrobatik i den högre skolan. Och så är det första gången jag, som är fostrad i en radikal tradition, blivit
kallad manchauvinistisk gubbstrutt. Men oss emellan...? Hette inte du Anna?

Hej

Janne B"


Någon duktig feminist kan säkert hjälpa mig att hitta lite klassiska härskartekniker i detta svar som inleds med en trött gäspning och fortsätter med att tala om att jag inte vet någonting om ishockey vilket dels är helt betydelselöst och dels fullständigt omöjligt att utläsa ur mitt mail till honom.


Och så här svarade jag:

"Hej Janne!

Det är fascinerande att se att du skriver att jag inte vill begripa samtidigt som du uppenbarligen inte fattat/valt att inte förstå det jag skrev till dig. Jag begrep till fullo att du ville hylla Salo och gnälla på de som tackar nej till VM, och jag vill invända mot ditt sätt att dra fram män som tar ansvar för sin familj som dåliga exempel. Men vad förstod du av det jag skrev?

Ditt svar handlar inte ett dugg om själva sakfrågan utan om mina hockeykunskaper och verbala förmåga och din uppfostran...

Det spelade stor roll vad du svarade, det hade t ex varit jätteroligt att få ett svar av typen jag har inte tänkt på mina texter ur det perspektivet, det jag ville säga var..., men jag tycker självklart att män ska ta ansvar
för sin familj...

Det är ganska ledsamt att du istället försöker trycka till mig för bristande hockeykunskaper. Du mejlar till en kvinna som sett varje VM-turnering de senaste 20 åren och är intresserad nog att läsa din artikel. Det borde räcka
för att jag ska vara en representativ läsare, vars åsikter skulle kunna vara av ett visst intresse för dig.

Sedan visar du hur fullständigt om bakfoten du fått det jag skriver; jag har inte fått det till en kvinnofråga, det är en typiskt mansfråga och handlar om hur män förtrycker män.

Det är möjligt att du fått en radikal uppfostran - men det kanske var ganska länge sedan? Om du tagit in lika lite sedan dess som du gjorde av mitt mail så kanske vissa delar av utvecklingen i samhället gått dig förbi?

Men för att lämna dig och mig och våra respektive personligheter det plan du verkar vilja föra debatten på och återvända till själva sakfrågan så kan jag sammanfatta den i två frågor till dig:

Får stora, starka, välavlönade män lov att måna om sin familj och ta sitt ansvar som pappor?
Och är det ditt jobb som sportjournalist på en av Sveriges största dagstidningar att chikanera de som gör det?

Hälsningar
Anna Linusson"


Någonstans tycker jag lite synd om Janne som fått mig på sig. Han verkar verkligen inte alls förstå att han skrev om någonting helt annat än sport och känner sig säkert både förorättad och orättvist påhoppad. Samtidigt har man ett ganska stort ansvar när man sitter på en av Sveriges största dagstidningar. Men han kommer säkert att radera mina små mejl och glatt visslande fortsätta tro att alla män som anger familjeskäl egentligen är lata lögnhalsar.

Av Anna Linusson 28 apr 2003 16:32