Snuvad på livet?

Dagen började precis som alla andra dagar. I dag skulle jag dock på en rutinläkarundersökning inför mitt nya arbete. Glad i hågen över det nya arbetet och intet ont anandes inför undersökningen strosade jag gatorna fram till läkarpraktiken, klockan var strax före tio i förmiddags.

Vi var många som var ute och gick, de flesta med beslutsamma steg, på väg någonstans. Jag kanske rentav såg just dig hej!. Det här skulle ju gå som smort, det var ju inte så himla länge sedan jag gjorde en liknande undersökning inför den här typen av anställning. Jag var inte ett dugg orolig. Det enda jag hade i huvudet var hur mycket jag såg fram emot att äntligen få börja arbeta nästa vecka.

Vad var det som gick fel egentligen? Jag såg att min läkare sa någonting, men hörseltestet måste ha visat totalt fel... jag hörde ju absolut ingenting av det han sa. Det är visst något med hjärtat. Redan när han frågade mig om jag någonsin tidigare hört att det skulle kunna vara fel på mitt hjärta stängde jag inte bara av min hörsel utan även alla andra sinnen och känslor. Det här ska väl inte hända mig? Inte någon i min ålder.

Jag har nog ännu inte tagit in en ynka promille av det läkaren sa där på mottagningen för bara några timmar sedan. Vad den närmaste tiden kommer att innebära det har jag ingen aning om, förutom att jag måste tacka nej till anställningen. Jag vet också att det här inte är slutet på någonting som knappt hunnit börja, utan bara en ynka liten paus på vägen.

Av Linda Björling 25 apr 2003 11:33