Ibland springer han

tänkte han när han sprang ner för Oxbacken, ner för rulltrappan och genom gångtunneln under Ringvägen, förbi Tajmahal, Leanders, över Svartån, på Storagatan.

Och tecknade hunden Rocky, en annan sund förebild? skulle ha stannat, den slöa fan och åkt på stryk och fått ett jack i skallen som polaren.

Men inte han, nej, han springer istället med ett knippe skinnbular eller nynassar hack i häl, cirka trettio meter bakom.

Kan de vara hack i häl fast de var trettiometer bakom honom?

Nej nu var de femtio meter efter, för de var alla feta, varför är det så att skinnskallarna antigen är korta och skitfeta som äpplen i sina tajta gröna bomberjackor eller så är de skittaniga och bleka, som skitiga tops i sina vitblekta fläckiga tajta jeans. Eller är det bara så i Västerås?

Men fan nu var han ju på väg åt samma håll som henne igen, hade han tur skulle hon redan ha kommit in på Farbror Blå när han kom kubbandes förbi utanför, annars skulle det kännas jävligt fånigt. Men han kunde ju inte stanna, nej, för de må vara feta men de var också skitstora jämfört med honom, en liten kille i alldeles för stora brallor, så han kubbade vidare och tänkte att skit samma om det ser fånigt ut när jag kubbar förbi på utsidan samtidigt som hon sitter där inne och talar om för alla vilken feg liten skit han var. Men det skulle ju bli skitbra, när hon hävt ur sig massa skit om att han är en rasist så skulle de andra få se honom kutandes i sina för stora brallor ner för Storagatan med tre ursinniga skinnskallar hack i häl. Det var ju asbra, plattfall för bruttan med sina fina principer som tidigare varit värda mer än hans näsben och i övrigt hyfsade yttre.

Han ökade takten när han passerade utanför Farbror Blå.

Det blev ingen succé, för fånarna var inte längre hack i häl, nej, de måste fått en genialisk idé och försökt omringa honom genom att springa vänster upp för Köpmannagatan. Så folket inne på Farbror Blå fick se den stora poeten kubba förbi utanför på Storagatan i sina för stora brallor som en jävla fåne. Tillsynes utan anledning.

Han stannar inte, nej, det var han för smart för utan fortsätter förbi Punktplattan svänger upp till vänster mellan Åhléns och Gallerian, fortsätter ända upp till Café Gränden, eller Bagdad Café som Kenny kallade det, för där satt de, turkarna, iranierna, kurderna, grekerna, som alla var för unga eller tillräckligt gamla men de hade blivit kvar ändå. Här var han trygg, han hejade på de han kände. Skulle de vara så dumma att de dök upp här så skulle de garanterat åka på stryk och han skulle klara sig.

Han köpte en kaffe.
Satte sig i ett hörn.
Skrev ner skiten.

Han kände sig lite feg.
Han ville gärna spöa dem.
Men det kunde han inte.
Men han kanske skulle ha försökt?
Nej.
Eller skulle han?
Fan.
Nej.
Han var inte feg. Bara lite praktisk.

Av T.L Stjerna 18 apr 2003 16:52