Hon tyckte det var dumt

De var inte tillsammans, nej, inte som ett par, nej. De bara låg med varandra, ibland. Knullade. De gillade varandra. Det funkade bra. De var båda singlar. De var inte ihop. Nej. De bara låg med varandra, knullade, ibland.

Men nu tyckte hon plötsligt att det var dumt. Hon ville inte knulla något mer, inte med honom. De var inte tillsammans, men knullade, ibland, det var inge bra, helt plötsligt, fast nyss hade de båda tyckt det var fint och bra, det funkade, när de knullade. Nu tyckte hon det var dumt. De skulle träffas.
Fika.
Prata.
Göra slut.
Fast de var inte tillsammans.
Nej.

Brogården, där var det aldrig någon annan. Där fikade folk som inte fattat att fika inte handlade om att få sig ett mellanmål utan var något helt annat. På Kalle på spången satt det alltid någon som skulle se dem, tillsammans. Han skämdes inte, nej, hon var fin som fan, söt, men det var ju fan inte bra om någon såg dem, nu, tillsammans, en Söndag, nu när det var slut, för den som såg de tillsammans skulle ju tro att de hade funnit varandra kvällen innan, Lördag, och sen inte sagt adjö med en het kyss tidigt på Söndagsmorgon, som om de varit i en het hollywoodrulle, utan båda hade gått med på att försöka slå sina påsar ihop lite längre, försökt marschera i takt, tillsammans ett tag. Det var ju fan inge bra, om folk fick för sig att han inte var singel, nu när han var det, på allvar.

Hur lätt är det egentligen att förklara för någon att:

Vi var egentligen aldrig ihop och hur som helst är det slut nu.

Vem skulle köpa det? Ingen.

Hon pratade, han lyssnade. Det var länge sedan de knullade.

Men nu var det slut på det, knullandet alltså, inge mer, sa hon och han tänkte fan inte tjata, det låg honom inte för att tjata om sådana prylar. Nej. Jaha då var han singel på allvar. De drack upp. Kaffe. Sen gick de hem till henne.

Knullade.

Låg med varandra.

Det var sista gången bestämde de, efter tredje gången.

Av T.L Stjerna 17 apr 2003 09:51