Notan får gå till den vite mannen

I dag står dessa fyra män staty på ett torg i Greensboro. Tack vare studenterna och de omfattande protestaktioner som spreds i hela landet på 1960-talet kan svarta studenter i dag leva som alla andra. Nästan i alla fall. För de är fortfarande underrepresenterade i den akademiska världen. Och de är fortfarande överrepresenterade i fattigkvarteren och fängelseindustrin.

För att råda bot på den akademiska underrepresentationen och öka mångfalden införde i USA för trettio år sedan så kallad affirmative action.

Det innebär att svarta och latinos får 20 extrapoäng när de söker till universitet. Är de dessutom fattiga får de ytterligare 20 extrapoäng och är de duktiga idrottsmän får de samma bonus. Minoriteter, kvinnor, fattiga och atletiska ledartyper får med andra ord ett litet försprång.

Systemet har fått både ris och ros under dessa tre decennier, men det har överlevt.

Tre vita studenter anmälde universitetet i Michigan för diskriminering och omvänd rasism och detta ska nu undersökas en gång för alla. Högsta domstolen ska ta upp fallet.

Samtidigt kommer nu en ny undersökning som visar på att underrepresentationen inte så mycket beror på etnicitet eller ras, som man väljer att tala om här i USA, utan snarare socioekonomisk status. De fattiga är alltså de som lyser mest med sin frånvaro, oavsett om de är svarta, vita eller hispanics.

Bara 3 procent av studenterna på de 146 främsta universiteten kommer från låginkomsttagarhem. Tolv procent av de studerande är svarta eller hispanics. Det finns alltså fyra gånger fler afroamerikaner och hispanics än det finns fattiga på de amerikanska universiteten.

Men fortfarande är minoriteterna underrepresenterade om man tar hänsyn till att 28 procent av alla 18-åringar i landet är just afroamerikaner eller latinos och blott 12 procent av dem studerar på universitet. När det nu talas om att införa klassbaserad affirmative action vet man konsekvenserna.

När underklassungdomar testas ser man att de vita alltid får bättre resultat än de svarta, så bonuspoäng för klasstillhörighet skulle leda till klassmässig mångfald men inte nödvändigtvis etnisk.

Som svensk svartskalle är jag kluven till systemet. Jag vill gärna tro att vi inte behöver sådana instrument för att skapa mångfald och rättvisa i vårt land.

Samtidigt kan jag inte låta bli att se hur extremt segregerat USA fortfarande är trots all kamp och alla åtgärder. Vita och svarta lever separat och deras barn går inte ens i samma skolor. På många håll i landet bussas barn kors och tvärs för att mötas och för att skolorna ska betraktas som integrerade, men även det systemet kritiseras just nu. Svarta barn får sitta en hel timme i en skolbuss för att komma till en skola i ett vitt villaområde och sedan bussas de tillbaka till sin torftiga tillvaro.

De tre vita studenterna som har anmält universitetet i Michigan för omvänd diskriminering väntar tillsammans med resten av USA på ett domslut som kommer i juli.
Min slutsats är nog att om samhället ska vara rättvist för alla måste samhället periodvis vara orättvist för vissa. Någon måste betala och denna gång går notan till den vite mannen.

Av Alexandra Pascalidou 11 apr 2003 09:24