Konfrontationen

Grillfesten börjar klockan 18.30, den unge mannen har klockan tre lämnat in nycklarna till skolan och tar avsked av dom sista kamraterna på internatet, dom som inte ska gå på festen ikväll. Det blir för honom att dra runt i det lilla samhället, drygt tre och en halv timme. Eftersom samhället under våren har fått ett systembolag, har han kunnat handla de bärs som beräknas gå åt under kvällen. Det blir fem stycken Blågul. Han driver runt i byn, som dom kallar det. Han ska träffa hånflinets följeslagare vid stationen klockan 18, sedan ska dom bege sig till festen, men innan köpa grillkött, potatissallad och cigaretter.

Det är fler människor än han trott på festen och fler kommer det. Tjejen har dukat på altanen skålar med chips, ostbågar och dip. Dom börjar grilla när alla har kommit. Den unge, hånflinet och han följeslagare har öppnat första ölen och börjat snacka om det kursår, som varit. Än så går konversationen normalt.

Men, när dom sedan kommer till den lilla hälsningsfras samtliga elever som gått ut sista året på skolan skrivit till varandra, säger hånflinet öppet och rakt upp i ansiktet till den unge att han tänkt skriven en annan hälsning till honom. Av hans kroppsspråk att döma, hans beteende under det gångna året och relation till den unge mannen, förstår den andra att han är ute efter att såra honom.

Hånflinet säger inget mer, utan låtsas vänta på att den unge ska vända sig om, så att han ska kunna viska till sin kamrat hos taskig han tänkt vara mot sin förhatliga politiska opponent.

Den unge vägrar demonstrativt att vända sig om och det inser hånflinet. Därför säger han högt och tydligt "titta en hackspett i trädet där", med avsikten att den unge mannen ska vända sig om så att han kan viska sin taskiga pik om ungmoderaten.

Den unge mannen vänder aldrig på sig och visar det mot hånflinet. Till slut viskar han det ändå till kvinnan bredvid och han skrattar gott, efteråt.

"Att göra någonting sådant är mobbing och oförsvarbart", tänker den unge mannen.

Under kvällen springer det satans mobbarsvinet runt bland kamraterna dom andra eleverna och berättar om hans pik till sin politiska motståndare och den person han låtit sova över hos sig i natt.

Den unge är riktigt sårad, vid halv elva frågar hånflinet honom om han är beredd att dra hemåt. Eftersom hånflinet är liten till växten blir han sannolikt mer berusad än dom andra och beter han sig barnsligare åt än andra som kan hantera alkohol normalt.

Det är lördag, den unge mannen smyger ut till köket där hånflinet och hans familj äter frukost. Hans fru är kort liten och ful, har ett okvinnligt beteende.

Den unge mannen sätter sig vid bordet och flatan undrar om han vill ha te eller kaffe. Hånflinet säger inte en enda kommentar vid bordet till den unge.

"Din fega hycklande, patetiska skitstövel, jag har jävlar i mig lust att berätta för din fru hur elak du var igår kväll och har varit hela året mot mig", tänker han. Men inser tyvärr i samma stund, att det är poänglöst. Han kommer aldrig att få tillfälle att ge igen på sin motståndare och hatobjekt.

Det regnar ute när hånflinet skjutsar ner den unge till stationen, för ta tåget hem. När dom tar avsked säger plågoanden att det har varit roligt att lära känna honom, under det här året. Men, det ger ungmoderaten inte ett rött öre för.

På tåget hem tänker han:

Varför i helvete gick jag på hånflinets inbjudan att gå med på festen?

Det här året har satt sina spår i en ung mans liv och lång, lång tid efteråt.

Detta är ett bidrag till Författarskolan.

Av Yohannis Petersson 07 apr 2003 11:17