Ställ dig sist, för i helvete!

Det är inte rynkor som oroar mig, det är mina kärringtendenser som känns överrumplande. Men med åldern så förändras väl perspektivet, fokus förflyttas och en kväll på krogen till klockan fem bland tuttlisor som visar magen känns inte särskilt lockande. Det är sorgligt, men sant.

Jag vet inte när jag först insåg att "nu är det verkligen kört". Kanske var det när jag kom på mig själv med att ratta in Melodikrysset en lördagmorgon. Eller när jag slogs av hur många små skålar och pytsar med rester det stod i kylskåpet, precis som hemma hos mamma.

Troligen var det i en busskö. Jag tror jag ska sluta åka buss, det är där jag blir en hondjävul som står och frustar och skrapar med klöven. Det hände senast i förrgår, en händelse som nära nog fått mig att skriva en ilsken insändare, vilket är ytterligare ett ålderstecken. Nu blir det en klagovisa på Sourze istället.

Nåväl, det var mitt på dagen och jag väntade på bussen. Framför mig stod några äldre damer på gamla, vingliga ben. Ett par småtjejer och en tonårskille väntar också, men de är statister i detta drama. Plötsligt börjar marken vibrera, en hel skolklass väller ut som en klapprande hjord av små gnukalvar från centrumbyggnaden intill. Smidigt som sjutton slinker de in bakom vänthytten och hamnar sim salabim först i kön.

Än så länge kan jag besinna mig. Barnen är uppspelta, de har varit på bio och suttit stilla i nästan två timmar och då kan man ju förstå att det spritter i benen. Det som får mig att bita ihop käkarna och knyta nävarna i fickorna är två lärare som välvilligt lotsar in sina små gullnosar i bussen när den svängt in vid trottoarkanten. De tar inte någon som helst notis om oss andra, vingeltanterna och mig, som stått i snålblåsten och väntat långt innan de kom. Jag skäms faktiskt å fröknarnas vägnar.

Det här kan tyckas vara en skitsak, att det är sånt vi får stå ut med. Vår kö-mentalitet och vår irritation när någon bryter mot oskrivna regler är kända långt utanför landets gränser. Men det är i de små vardagliga händelserna man ser hur det egentligen står till i samhället.

Där sitter jag och tänker att det inte finns någon respekt för äldre. Att det måste vara ett helvete att vara lärare och falla undan för låt-gå-mentaliteten, sätta sig längst fram i bussen och höra ungarna skrika sig hesa längst bak och inte orka säga ifrån:

- LISA SUGER! LISA SUGER!

Jag vet inte om Lisa var en klasskompis, en lärare eller en porrskådis. Inget skulle förvåna mig. Det som oroar mig mest är som sagt att jag reagerar som jag gör, att jag nästan hötter med näven, snörper bittert på munnen och spänner blicken i folk som inte visar hänsyn. Sådana reaktioner man hade så roligt åt när man var yngre och retade sura kärringar på bussen.

Jag skulle vilja fräsa:

- Håll käft, ungjävlar!

Eller åtminstone:

- Ställ dig sist i kön, för i helvete!

Men det gör jag inte. Det kommer väl. Då är det verkligen kört.

- - -

P.S.

Att jag rattar in Melodikrysset beror på att jag måste vara beredd när min mor ringer och vill ha hjälp med kluriga frågor. Du som undrar över lodrätt 2 i dagens kryss, där Sven-Olof Walldoffs orkester spelade en Karl-Gerhard-kuplett, ett ord i substantiv, pluralis, bestämd form, åtta bokstäver - GUNGORNA ska det vara.

Och resterna i kylen, där får jag väl skylla på den nyinförskaffade micron som förändrat matrutinerna. "Inget får förfaras, det är på öret man tjänar kronan..."

Usch, fy fan så tragiskt.

Av Anna-Carin Collin 05 apr 2003 15:16