Text ur "Profetens Dröm"

brödet ruttnar i lerskålen som torkar i solskenet som bränner marken runt stenen där skålen står
stenen som motstår vinden och regnet som är kvinnan och mannen som fångats i en omfamning, hud emot hud som flängts från kroppar som kommit genom mörker som motstått och motstår en eld som förgjort och förgör


vattnet talar till flodstränderna som rör sig som omvandlas till bäddar som drunknar i sömn som syr en dräkt som dräper anden som andas i solen som len sand som strömmar mot tiden och motstår och skall motstå glömskan och sorgen över en sorg som släcker en törst som törs blunda som bländande speglar av sten som nätt lera som lägrad vind spunnen av regn som slaget gräs en gryning av fjädrar en spricka i jorden en lucka i stormen en dryck som förångas en bädd som drömmer en man och en kvinna som omfamnas av sömn som glömt och som glömmer tiden och rummet som står under träden och gråter sig till ro som gömmer en trädgård i sina ögon som längtar en dans som dröms som ömhet som hettats upp och förångats en spegel som tröttnat på sanningen en grav som vägrar att låta sig grävas en värld som förintas en kammare som vattenfylls en eld som närs av en begriplig törst en ravin av begränsningar en uttryckslös bekräftelse en böjd rygg en rämnande koncentration en människa i ett hus som ett hus i en människa en fågel i en bur som en bur i en fågel en livlös födsel en förödd barndom en hand av glödande beröring en bro från flod till flod från väg till fot från hand till blick som böjts och som böjer sig in för att utvidgas för att finnas för att glömma för att förödas och uppgå i formen för en återkomst till linjen från cirkeln till vägen från steget till munnen från ordet till ögat från blicken till jorden till stammen till grenen till bladet till regnet som faller i strömmen i floden som drömmer som drömmer som drömmer


jag är såsom en bur i en fågel, jag går före mina steg, jag korsar floden som om det var floden som korsade mig, jag gömmer mig i mitt namn

jag drömmer att jag går min väg genom en kartlagd smärta, att jag väver ett tyg av min nöd, att jag urholkar stenen utifrån, jag drömmer att jag går före min väg och att varje steg är ett stygn som sprättas bort, att varje dag är ett nytt sår som uppenbaras, jag drömmer att vinden sjunger om ett sår som utvidgas i varje andetag, och att såret måste blöda och jag drömmer mitt namn, jag drömmer att jag kommer upp ur floden som en beskrivlig hetta, att jag återuppstår i askan och att elden åter fattar eld och att dess värme är helt obeskrivlig.

Av Iam Atoms 03 apr 2003 14:15