Konfrontationen 4/5

Det är början på mars månad 1999, klassen har halva terminen kvar. Varje vårtermin åker skolan upp till Stockholm, bor på vandrarhem, går på någonting roligt samt besöker riksdagen.

Den unge moderaten har inte besökt huvudstaden så många gånger i sitt liv och ser därför fram emot den här studieresan.

När dom dagen innan bestämt, vem som ska bo med vem på vandrarhemmet. Undrade hånflinet om han, den unge och hånflinets kamrat ska dela rum. Moderaten ser ingen orsak till att känna oråd och säger "okej".

Dom åker upp tidigt en onsdagsmorgon. En av lärarna extraknäcker som busschaufför och kör därför bussen. Dom är framme vid 12-tiden och bussen går raka vägen till Naturhistoriska museet, för det första besöket.

När dom sett färdigt filmen på museet, åker dom till vandrarhemmet, som ska ligga på söder i Stockholm. Den unge moderaten beundrar busschaufförens förmåga att ta sig in i huvudstaden, trots rusningstrafiken. Det skulle den unge själv aldrig klara av, men så är han heller inte någon extraknäckande busschaufför.

Vandrarhemmet ligger i en liten trång gränd bredvid en brandstation som det ryktas om att "Nilecity" har spelats in i. Det är oförståeligt hur busschauffören kan köra in i den lilla gränden. Samtliga resenärer lastar ur sitt bagage, när den unge mannen kommer på att han bara har sovsäck med sig, trots att vandrarhemmet kräver sängkläder. Men om jag bär in rullen lite diskret, märker nog ingen av personalen det, tänker han. Lyckligtvis blir det så också.

Efter att ha bäddat sängarna och hängt in kläderna i skåpet tar moderaten liksom 40-åringen, och hans yngre polare, fram var sin öl som dom har smugglat med sig in. Den unge moderaten smakar, sin ideologiske motståndares öl och gillar den. Det är en Blågul-öl och den är himla god.

Färdigduschade och iordninggjorda beger de tre sig till en restaurang, som skall ligga på Söder och heta Monte Carlo. Hånflinet och hans följeslagare beställer lasagne. Den unge mannen som är en gourmet beställer någonting han inte käkat på flera år, en plankstek. Dom två andra avundas sannerligen hans val och påpekar att det ser gott ut, samt vad rätten kostade. För den unge är priset överkomligt. "Jag är bara i Stockholm högst vart annat år, åtminstone har det blivit så med det här året räknat", tänker han.

Nu ser han att flera andra av klassen kommer in på restaurangen. Han gissar då på att hånflinet har vetat om restaurangen eller fått tips om den, av någon kärringarna i klassen.

Efter att ha käkat beger dom sig, tillsammans med de senare anlända, iväg på en krogrunda i Stockholm. Dom går bland annat på "Stampen". Det märks att det är ett populärt ställe, därför det finns inte en enda sittplats när dom kommer dit.

Den hånflinande 40-åringen har fått i sig lite nu det märks för nu börjar han bli dumdryg och sarkastisk, igen. Han gör, tillsammans med sin yngre kamrat, sig lustig över sin politiska opponent.

Opponenten väljer att se det som ett skämt, trots att han inte känner för det. Han vill heller inte börja slåss, trots att han känner för det. Bli förlöjligad bland sina klasskamrater, när dom är ute på nöjen, det har han inte räknat med. Om han ska ge igen, så får han hitta något lämpligare tillfälle att göra det på. Han har alltid varit bra på att genomskåda människor och av 40-åringen har han fått följande profil:

Känslig mot sanningssägare, eller sådana som framhäver vissa för honom osanningar, men som ändå är känsliga att höra.

Trots att den unge är mycket mera verbal och nyanserad, än hånflinet, ger sig denne inte för att förlöjliga honom eller lägga näsan i blöt då den unge yttrar sig.

"Vad betyder det", tänker den unge.

Jo, att jag upplevs som provokativ och hotfull av honom. Därför att jag kan uttala mig med skärpa, vilket ofta snuddar vid hans ömtåliga sår och därför försöker han göra narr av mig, tänker moderaten.

Fanskapet skrattar gärna åt mina skämt och tillägger alltid efter sina skämt till mig "jag bara skämtar". Varför gör han det, om han ogillar mina skämt och kommentarer? Därför att han känner sig underlägsen av min sofistikerade humor och vill bestraffa mig personligen för det. Jag visar denna fan att jag ändå är för snäll och inte ger igen, utifrån dom känslor jag får när han säger det.

Detta är ett bidrag till författarskolan.

Av Yohannis Petersson 03 apr 2003 14:05