Stefan och Krister-landet

I det senaste numret av livstilsmagasinet BON kunde vi läsa om ny svensk humor, unga påläggskalvar som ska ta över efter giganterna i det så kalllade Killinggänget. Ordet ny bör dock modifieras, personer som lyfts fram i artikeln är all etablerade, något som är föga överraskande då den svenska humorn gått i stå. Efter årtionden av buskis, revy och pubertala studentspex klev Killingäget i början av 90-talet fram som de stora förnyarna av den svenska humorn. Från början en exklusivitet för de som förstod sig på ironi och hängde med i deras referens späckade humor. Numera folklig, även om de flesta inte tar sig till kärnan i budskapet som de förmedlar. Som de "humorns superstjärnor" numera är kan de när helst de orkar överglänsa sina kollegor.

Kollegor som består av tjejer och killar som varit verksamma vid Sveriges radio, SVT eller någon annan etablerad kanal under en längre tid. Med undantag av Clownen luktar bensin har inget tillfört något nytt till den svenska humorn, möjligtvis i teorin men knappast i praktiken. Det faktum att Pontus Enhörning fortfarande har ett underhållningsprogram på Sveriges Radio P3 är ett svaghetstecken. Viljan och förmågan att ge nya förmågor chansen tycks var obefintlig ifrån tv och radio. Förmodligen beror det på att de i en högre grad än tidigare är styrda av tittare och lyssnar siffror. Något som gör dem fega och de väljer att följa sina riktlinjer om vad som är bra underhållning. Att definiera vad folk vill höra och se och vad som är bra underhållning ter sig mycket märkligt i mina ögon. Kommer med en dåres envishet hävda att tittarna/lyssnarna sväljer det som du föder dem med. Alltså är det media som definierar vad "folket" gillar. Verkar dock som de själva glömt detta ansvar.

Hur ska då den svenska humorns hjul börja snurra igen? Personligen tror jag inte att ett paradigm skifte, där något nytt Killing gäng uppstår med en ny "ironisk generation" som följd är nödvändigt. Med förnyelse menar jag att personer som inte är skolade inom public service eller på Norra Brunn, ges chansen att kliva in på riksscenen. Precis som Henrik Schyffert och hans "hippa" polare gjorde för snart femton år sedan. I landets Univeristes städer framför allt Lund och Uppsala, finns det inte bara risiga studentspexare, det kryllar av kreativa personer. Personer som inte är inskolade i "tänk" som hämmar och begränsar deras kreativa ådra. Släpps dessa förmågor fram, då tror jag vi kan få se en massa ny kvalitativ humor i Sverige och slippa JC - killar som springer och fiser med en kamera som de uppenbarligen inte kan hantera. Utan humor fylld av intelligenta referenser och samhällskritik, frågan är dock om vi dagens massmedialt flöde där tittar och lyssnar siffror styr allt får uppleva en sådan utveckling. Vi får nog hålla till godo med JC killarna och Stefan och Krister, och så Eva Rydberg på trettondagen förstås den "showen" får vi inte glömma.

Av Martin Cöster 01 apr 2003 09:42