Konfrontationen 1/5

En 22-årig yngling har just börjat sina studier, på en folkhögskola. Han är politiskt engagerad och har hela sommaren följt valrörelsen med spänning. Han är en ung och ambitiös moderat som planerar att demonstrera sina åsikter mot sina nya klasskamrater om och när det finns tillfälle ges till det, fram till val-söndagen.

På den första lektionen i samhällskunskap, säger läraren att dom ska hålla på med de politiska partierna fram till valet.

Moderaten slickar sig om munnen, då får jag tillfälle att tala om vad jag står, tänker han. Han utgår ifrån att alla ska respektera hans förmåga att yttra sig. Han är ideologiskt fördomsfri och tycker det finns bra sossar och socialister, som han sympatiserar med. Men själv är han konservativ-liberal. Föräldrarna hans, röstar socialistiskt därför är han stolt över att själv ha valt sin politiska och ideologiska väg. Det betyder mycket för honom.

Varför?

Dels därför han ser det som ett viktigt och uppriktigt element, i den personliga frigörelse, han just nu går igenom. För det andra anser han att sådana som säger "jag röstar på det partiet därför att min pappa gör det", är hycklare som bedrar sig själva. Han ser sig själv som privilegierad som har valt sin egen politiska väg och stoltare kommer han att vara efter det här året, trots att det sätter spår i honom för flera år framåt, men det vet han ännu inte.

Det har gått en vecka och klassen har sin andra lektion i samhällskunskap. Den tjocka läraren börjar tala om de olika partierna, från vänster till höger. Han frågar om det är sant som många väljare säger "att alla partierna tycker likadant"?

Finns det längre någon ideologisk debatt och är det någon skillnad mellan Socialdemokraterna och Moderaterna? undrar läraren.

Den som först svarar är den unge moderaten. Ja, skillnaden är att sossarna bara vill ge bidrag åt alla som har arbete och moderaterna vill skapa arbeten till dom. Det vill säga riktiga arbeten och inga terapiarbeten, som sossarna förespråkar. Det är då ynglingen lägger märke till att en liten och kortväxt man, i 40-årsåldern, sitter och hånflinar åt honom. Läraren reagerar seriöst men ur den kortväxte mannen lyser det cynism och hånfullhet ut. Tidigare har 40-åringen blivit polare med en annan klasskamrat som är i 20-årsåldern och har kortklippt hår.
När dom första dagen, presenterade sig för varandra i klassen, sa 40-åringen att han är målare som tagit "sabbatsår", tackvare det förmånliga kunskapslyftet.

Till nästa vecka får dom en uppgift: att ta reda på vad dom olika partierna, står i vissa frågor. Den unge moderaten tar självklart sitt eget parti. Men, det konstiga är att den hånflinande 40-åringen också tar moderaternas politik, trots att han verkar ha politiska åsikter långt ifrån dom borgerliga partierna.

Varför? Det vet varken ynglingen, eller denna berättelses huvudskapare, eller dom andra i klassen. Men antagligen för att det inte går att dela alla sju partierna gruppvis på klassens 16 elever. Åtminstone inte när varje grupp är två personer. Vad som händer nästa vecka blir början på ett helvete, för den 22-åriga moderaten.

Detta är ett bidrag till författarskolan.

Av Yohannis Petersson 26 mar 2003 10:16