Sagan om Usch & Blä

Det var en gång en värld som hyste en rad olika härskare. Alla härskare tyckte att dom var det bästa som hänt världen hittills, och därmed hade rätt att bestämma åt andra. Denna saga handlar om tre sådana härskare.

Soddom Hussén härskade över ett land med mycket sand, och han var mycket rik. Inte på grund av sanden utan på grund av den svarta sörja som fanns under sanden. Folket som bodde i landet kunde ha varit mycket rikare om det inte hade varit för att Soddom ville vara så ofantligt rik själv och för att det fanns andra härskare som ogillade Soddom och därför såg till att hans folk svalt ihjäl utan mat och mediciner. Soddom brydde sig inte så mycket om det för han hade flera toaletter av guld, sades det. Folket som Soddom härskade över hade gjort sig känt som ett folk som ständigt skrek i upprördhet och kastade sten på varandra. Om det verkligen förhöll sig på det viset är knappast troligt men det var så folket i sandlandet beskrevs för folket i länderna där Usch och Blä härskade.

Premiärminister Blä bodde på en ö och tyckte synd om de övriga länderna som låg alldeles isolerade på fastlandet. Att Blä tyckte att hans land och folk var något att räkna med kom av att dom en gång i tiden hade förlorat ett jättestort imperium byggt på slaveri och röveri. Det var nu dags att visa lite av gamla takter, tyckte säkert premiärminister Blä. Folket som Blä härskade över konverserade mestadels artigt och drack te medan de läste tidningar som kallade Blä för fula saker.

President Usch ägde en halv kontinent och härskade genom att sänka skatter och prata i TV. Usch härskade över en av världens största demokratier, som han för övrigt på vissa omvägar hade ärvt av sin pappa. Det väldiga landet var byggt på frihetens grundval samt arbetskraften från svarta slavar. President Usch tyckte extra mycket om sin militär och sina fruktansvärda vapen. Han hade vapen som var så hemska att endast han och hans vänner borde få ha sådana, tyckte Usch. Folket som Usch härskade över gillade att äta hamburgare och titta på TV, samt bygga mycket stora saker.

Denna saga handlar egentligen om en svart sörja. Att Usch land, och det gällde även för Bläs ö och många andra länder som var otroligt utvecklade enligt de själva, fungerade som det gjorde var tack vare importen av en svart sörja. Denna svarta sörja som ju fanns under sanden på platser som bland annat Soddom Hussén härskade över. Detta gjorde att Usch och Blä inte gillade Soddom särskilt mycket eftersom dom önskade att det istället var dom som ägde all den svarta sörjan. Att det sedan föreföll sig så att en grupp av det skrikande folket i sandområdet, för en tid sedan, hade kraschat två flygplan i två av president Usch största hus gjorde inte saken bättre.

Det var inte första gången som Usch var med och lekte i sandlådan långt bort från hans eget land. Det började med att pappa Usch det började långt innan det men så mycket orkar inte sagan med ville ha Soddom som sin kompis och gav honom en massa vapen. När Soddom hade krigat klart med sin granne räckte han ut tungan, och gjorde säkert fler obscena gester som inte lämpar sig att omtala i denna saga, och visade på så sätt att han inte ville vara kompis med pappa Usch längre.

Pappa Usch lät honom hållas tills den dag då Soddom hotade med att ta kontroll över den svarta sörjan på allvar. Då bombade pappa Usch Soddom och hans folk i och med att pappa Usch menade att Soddom var rakt igenom ond och borde utplånas av en himmelsk eld.

Efter det tyckte pappa Usch att övriga världen stod honom i tacksamhetsskuld för att han hade försökt göra världen en stor tjänst. Detta gjorde säkert ett stort intryck på hans son nuvarande president Usch som även han tycker att han tjänar Gud på ett rättfärdigt sätt om han bombar Soddom och folket som han härskar över.

En parentes i det hela, men som hör till historien, är att gruppen av skrikande sandfolk som kraschade de två stora husen, hänvisade till sin Gud vilket många menar är en variant av den Gud som Usch tror på. Detta ledde till att Usch och den skrikande gruppen sandfolk bad till ungefär samma Gud om att de andra skulle dö i svåra plågor.

Eftersom Usch så påpassligt hade avrustat nästan allt i sitt land utom militären kunde han bomba det land och folk som den skrikande gruppen kom ifrån.

Usch menade att bombandet skedde i självförsvar och att det dessutom var Guds vilja. Det hade ju visat sig att landet som den skrikande gruppen kom ifrån kunde generera grupper som kraschade stora hus, dessutom med människorna kvar inuti dem.

Den saga du läser är en interaktiv saga vilket betyder att den är inte avslutad än. Det betyder att du och jag lever i den och påverkar dess utgång. President Usch och premiärminister Blä vill starta krig mot Soddom. Dom menar att Soddom har nästan lika hemska vapen som Usch och hans vänner. I och med att Soddom inte är Uschs vän, dels för att han räckte ut tungan åt pappa Usch och dels för att pappa Usch bombade Soddoms folk Soddom blev inte bombad i och med att han fortfarande lever, vilket de personer som blev bombade inte gör, så bedöms Soddom vara farlig och en levande ondska på jorden.

Mitt i detta känsloladdade läge finns en förenad härskarklubb. Den förenade härskarklubben har enats om att alla människor har lika värde och att man har rättigheter genom att helt enkelt vara född som människa. I den förenade härskarklubben finns en grupp härskare som är lite mer värda än de andra och får svara för allas säkerhet med utgångspunkt av denna information kan en kritisk röst fråga sig om den förenade härskarklubben är inkonsekvent mot sig själv, eller om härskare helt enkelt inte är människor.

Den förenade härskarklubben har hittills försökt att lösa konflikten genom att sända ut en grupp vapenletare till Soddoms land. Hittills har dom inte hittat så mycket trots att gruppen leds av en energisk och knivskarp man vid namn Blixt.

Nu tycker emellertid Usch och Blä att Blixten står stilla och vill ta ifrån Soddom hans hemska vapen genom att bomba Soddoms land och folk. Antingen hittar de vapnen och tar dem, eller så använder Soddom sin hemska vapen men då tar de kanske slut och det tycker Usch och Blä är bra, och förresten så bor dom ju inte i närheten så dom är rätt lugna.

Eller så hittar dom inga vapen och då är allt frid och fröjd. Oavsett vilket alternativ som väljs så blir många av dom som Soddom härskar över ihjälbombade. Det tycker den förenade härskarklubben är aningen beklämmande. President Usch och hans hov tycker att den förenade härskarklubben är mesig och vek som inte vill bomba en utmärglad befolkning. Härskarna i klubben tänker även som så att det kanske inte spelar så stor roll om man inte bor direkt i närheten om Soddom avfyrar sina vapen och att Usch och Blä kanske inte är så mycket bättre på att förvalta den svarta sörjan.

Sagan om Usch och Blä och den svarta sörjan kan nu, i huvudsak, ta två vägar. Antingen blir det krig eller så blir det inte det. Det negativa med ett krig är att en hel drös av människor, som enligt den förenade härskarklubben är lika mycket värda som du och jag, blir ihjälbombade för något som dom inte har haft något att säga till om.

Det positiva med ett krig personer som har svårt för ironi ombeds att inte läsa meningen till punkt, utan hänvisas raskt till nästa mening det finns nämligen inget positivt med ett krig! är att ondskan en gång för alla utrotas och mänskligheten får smaka på paradiset i cirka 15 år tills den svarta sörjan blir för dyr att pumpas upp och alla börjar slåss med alla om dom knappa tillgångar utöver den svarta sörjan om finns kvar att tillgå.

Det negativa med att det inte blir ett krig är att Soddom kanske fortsätter att räcka ut tungan ett tag till åt Blixt, Usch och Blä och den förenade härskarklubben, rent generellt. Det positiva med att det inte blir ett krig är att en hel drös av människor, som enligt den förenade härskarklubben är lika mycket värda som du och jag, räddas från att bli ihjälbombade för något som dom inte har haft något att säga till om.

Härskare är härskare för att dom tror att dom är det bästa som hänt världen hittills, och därmed har rätt att bestämma åt andra. Detta är, tro det eller ej, ingen naturlag. En naturlag är till exempel en lag som stadgar att katter slutligen faller nedåt då dom hoppar ut från ett fönster tämligen högt upp. En härskare härskar endast då den eller dom som härskaren härskar över tror på härskaren när denne säger att det faktiskt är så att härskaren är det bästa som hänt världen hittills, och därmed har rätt att bestämma åt andra. Somliga härskare inser sina begränsningar och nöjer sig med att härska över sitt eget folk, eller bara sin egen familj, eller sin egen hund.

Andra härskare tror så hårt på sig själva att dom övertalar andra härskare att dom i sin tur ska låta en mäktigare härskare bestämma åt dom. Varken Usch eller Blä skulle kunna kriga om dom inte hade en hel hop med folk som lät sig härskas av dom! Enkelt.

Du, min käre läsare som orkat läsa ända hit, kan göra något åt den snurriga sagan med Usch och Blä och den svarta sörjan. Kanske inte ensam och kanske inte alldeles nu meddetsamma, men tillsammans utgör vi grunden för vad som kan behärskas. Så finn ditt eget sätt att ta en aktiv del i sagan och se till att den slutar väl.

Här slutar denna redogörelse men det är ingalunda slutet för sagan.

Av Björn Eriksson 18 mar 2003 09:53