Så jobbigt!

Oändligt många dagar
i månader och år
på ängar och i hagar
med fingrar och med tår

jag spretade i myllan
bland blommor och bland blad
fick styrka mig med fyllan
för jag var sällan glad

Jag sträckte mina armar
mot himlapellen till
om mina stackars tarmar
jag inte tala vill

Jag orkar inte gräva
så mycket längre nu
jag börjar visst att sväva
och bilden går itu

För tiden var en villa
den plötsligt tog ett skutt
och allting blir så stilla
när drömmen är kaputt.

detta är ett bidrag till Sourze poesiskola

Av Vivian Gustin 16 mar 2003 14:10