En manlig feminist talar ut

Min första uppmaning till män som tar illa upp av Anna Rytterbrants artikel "Jag - en manshatare" är: Analysera mansrollen. Det ÄR män som förtrycker kvinnor, inte ett tredje kön, inga rymdvarelser, utan MÄN. Att försöka individualisera detta till "det är individer av manligt kön som förtrycker kvinnor" är bara att sticka huvudet i sanden, och dessutom motsägelsefullt. Ni anser er vara tillräckligt mycket män för att ta illa upp, men inte så manliga att ni vill ta åt er någon skuld.

Har vi alltså alla män då någon gemensam skuld i allt elände? Det är väl i stort sett det bråket handlar om. Många vill kategorisera sig som män, men som goda män, som inte förtrycker kvinnor. Jag anser att det är omöjligt att vara en man och inte göra det.

Det börjar redan vid födseln. Det tar en sekund för ett vant öga att bestämma könet på ett nyfött barn. Därefter börjar indelningen. Pojkar uppfostras till handling, flickor uppfostras till passivitet. Uppdelningar av leksaker, Barbiedockor som inte kan stå och Action Man med femtio tillbehör är legio. Kolla in barnreklamen på TV3 och Kanal 5 om ni inte tror mig. Även om man som förälder försöker att uppfostra sitt barn jämlikt finns dagis, mor- och farföräldrar, vänner, som medvetet eller omedvetet puttar barnet i "rätt" riktning. Föräldrars undermedvetna uppfostran ska man inte heller förneka. Små barn är bara ögon och öron, och uttrycket "ungarna gör som du gör, inte som du säger" är nog så sant. Ett exempel: Man kan tänka sig att köpa ett par blåa jeans till en liten flicka, men inte en rosa kjol till en liten pojke.

Under puberteten fortsätter det. Tjejer läser tjejtidningar, grabbarna kollar porr. Tjejtidningarna talar om känslor, relationer, och ger tips om hur man blir snyggare, vackrare och trevligare än vad man egentligen är, pojkarna ser att även om man ser ut som Ron Jeremy kan man få hur många brudar som helst. Motsatsen finns inte. Det finns inga killar som av genuint intresse läser Starlet finns den fortfarande?, Mitt Livs Novell och Veckorevyn.
Porren, då? Jag och mina polare hyrde porrfilmer, vi kommenterade hur tjejerna såg ut, vad de gjorde, och om filmen var "bra" fråga mig inte vilka kriterier vi hade... Ibland kunde det hända att ett par tjejer var med, men deras roll krävde att de sa "fy fan va äckligt" åtföljt av råa skratt från grabbarna, eller att de tittade i smyg utan kommentarer. Vi grabbar lärde oss att det var helt OK att högt kommentera kvinnors kroppar i sexuella termer, tjejerna lärde sig att bli förfärade eller utskrattade. För de som tycker att "lära" är ett för starkt ord, byt ut det till "acceptera".

Det fortsätter i gymnasiet. Både pojkar och flickor börjar dricka sprit och knulla. Men en tjej som dricker sig redlöst berusad anses vara oansvarig, för en kille är det en merit om än en korkad sådan. En tjej som ligger med många killar är ingen riktig kvinna, en kille som ligger med många tjejer är en riktig man.

Efter gymnasiet kommer nästa könsstöt. Killarna ska göra lumpen. De ska försvara landet, lära sig döda och köra stridsvagn. Kvinnorna och barnen, och andra menlösa varelser ska beskyddas.

Så, vad har kvinnor och män lärt sig när de är redo att gå ut i arbetslivet?

Från blöjåldern har vi blivit itutade att det manliga är aktivt, rätt och kan appliceras på både kvinnor och män, det kvinnliga är passivt, fel och kan bara appliceras på kvinnor.

Sedan skaffar vi själva barn, och hjulet börjar snurra ett nytt varv.

Det jag beskrivit är måhända en "normal" uppväxt, och man av ordning säger nu "jaha, men gör det mig till en våldtäktsman, kvinnomisshandlare och förtryckare?"
Hos en del räcker det tyvärr, men i de flesta fall där män uttryckligen och fysiskt förtrycker kvinnor, handlar det bara om en tillspetsning av det vi lärt oss, att praktiskt utföra det vi blivit uppfostrade till. Vi män är uppfostrade till att ta, kvinnor till att ge.
I vilket fall som helst är vi alla, kvinnor och män, delaktiga i ett socialt och psykologiskt spel, som höjer upp männen och sänker ner kvinnorna. Det handlar bara om gradskillnader.

Jag är en man som bara har börjat att analysera mansrollen, och jag har inte hittat mycket gott. Jag trodde jag var en god människa, en öm älskare, en trevlig snubbe. Även om jag inte har gjort mig skyldig till något brott, i juridisk mening, ser jag min skuld i det här patriarkatet, jag har grävt i mina minnen och skäms över saker jag sagt och gjort. Och det är vad jag vill uppmana andra män att göra. Sätt er ner i lugn och ro och fundera på vad det är ni försvarar. Tänk på vad det är ni sitter och snackar om över en kaffe eller en öl. Spekulera över hur det skulle kännas att vara en kvinna i de vardagssituationer du är i. Börja med att se dig själv ur ett annat perspektiv. Kliv ur den förgörande mansrollen.

Av Robert Svensson 16 mar 2003 13:59