Soffkärlek del 2

Han ringer sin pappa och pappa kommer över och tar mössan i hand. Det var ett bra köp, säger han och det är bara mamma som skrockar lite oroligt i telefonen, för hon vill höra trampet av barnfötter snart. Och svart skinn är nog praktiskt, men är det inte lite ungkarl för en giftasvuxen man? Han lugnar henne med ett löfte och hon vill så gärna tro sin son.

I fåtöljen börjar han fundera. Den har den funktionen, att man gärna vill tänka. Den föder filosofen i en och man börjar dricka rödvin. Köper cigarrer och skaffar sig en snygg kostym. Lyssnar på jazz och känner sig speciell. Kisar bakom rökridåer och tänker på en särskild kvinna med slanka vader. Undrar hur det skulle vara att ha henne. I fåtöljen mitt emot. Den som fortfarande står tom och ödslig. Ja, den vansinniga tanken kan han smutta på länge och en eftermiddag strax efter jul reser han sig ur sin fåtölj.

Dammar av sin spegelbild, drar kammen genom håret.

Gatuarbetarna i sina öronskydd nickar sammanbitet när han passerar. Påminner att man inte får något gratis här i livet. Han går genom mellandagsrean, rakryggad och orädd. Redan på håll ser han henne i fönstret. Hon har en sandfärgad blus och han skulle vilja sila henne mellan sina fingrar. Och innan någon hinner stoppa honom har han tagit andra steget. Det går lätt och han behöver inte tänka.

Nu ser hon. Närmar sig med mjuka, välrepeterade steg över heltäckningsmattan. Hon vet hur hon ska sätta tassarna så att höfterna får svängrum. Tripp, tripp och så leendet som växer i takt med hans hjärtslag. Här inne är allt lika dyrt och hon är ovärderlig.

Han är världens mittpunkt. Hon stannar.

- Vill du ha hjälp?

Och hon blinkar och blinkar och man kan undra hur länge hon kan hålla leendet utan att det spricker.

- Jo, det var ju en soffa.

Ja, nu minns hon, nu dansar hon för honom. Små piruetter och knyck på nacken över hela butiken. Han snurrar efter och blir förlägen.

Soffan är värre än han föreställt sig. Den är grym och grinar snedtandad mot honom. I svart skinnpaj ruvar den i hörnet av butiken. En outsider som blänger trotsigt under lugg. Den är så mycket att han blir torr i munnen.

Men hon sätter sig mitt i och då mjuknar den. Släpper lite på hårdheten. Smälter för hennes bakdel. Formar sig efter hennes former. Pyser åt höger och vänster och är en komplimang till hennes kropp. Hon är en soffviskare. Hon kan ta Design Bjurenborg. En van klapp i ryggen och skinnet verkar lugna sig. Hon är otrolig.

Och nu vågar han närma sig med en väldig lust att utmana. Att gränsla och bemästra. Att slänga sig i soffan med benen före och huvudet vårdslöst felplacerat. Att ta henne där. Hålla fast hennes armar mot det svarta, salta skinnet och böka sig inåt. Utan att bry sig det minsta om konsekvenser. Att smutsa i skinnet, förödmjuka det.

Han sätter sig bredvid och det blir varmt i luften. Hon måste känna det också.

- Den håller för två, säger han och skrattar.

- Fler än så, skulle jag tro. Det är en tresits.

Hon ser rakt på honom med den där blicken och nu händer något, ja nu får de kontakt. Nu ser han för första gången att hon ger efter. Hon måste slå ned sina täta ögonfransar och resa sig.

Soffan blir genast fientligt inställd. Stålsätter sig och skaver mot hans skinkor. Känns vräkig och helt fel men han vill inte släppa taget om henne. Hon har blivit blek och ser trött ut.

- När kan den levereras?

Den där förvånade minen igen. Han tycker om den. Han tycker om att överraska henne, att bringa henne lite ur fattning. Och han är snabb fram med plastkortet den här gången. Frågar inte ens om priset. Kosta vad det kosta vill.

Och han tycker att det blänker till lite i det gröna här hon trycker hans hand och önskar honom gott nytt.

Fortsättning följer... Detta är del 2 av en novell som är ett bidrag till Sourze författarskola

Av Eleonor Telcs 10 mar 2003 15:03