Jämställdhet på kvinnors villkor

Jämställdhet ska vi självklart ha, men en sak i den debatten blir jag förbannad på.

Jag läste en krönika i SvD i går där hon menade att jämställdhet börjar med ett avtorkat köksbord hemma. Liknande argument har jag hört från tjejpolare i flera år. I princip är det väl rätt att dela på allt jobb, men varför är det så att kvinnor alltid tycks tro att deras sätt att se på städning och hushållsarbete är det rätta?

95 av de män jag känner skulle inte städa mer än en gång i halvåret om det inte vore för att kvinnan de bor ihop med kräver det. Om min fru är bortrest en vecka så är huset fullt av ölburkar och pizzakartonger fram till en timme innan jag ska åka och hämta henne på Arlanda. Då städar jag. Inte för att jag tycker det är stökigt utan för att min fru ska komma hem.

Det är ingen slump att det heter ungkarlslya men ingen motsvarighet finns till kvinnors singel-lägenheter. Kvinnor vill ha snyggt omkring sig för sin egens skull. Män vill det för husfriden. Finns ingen husfrid att ta hänsyn till så blir det en ungkarlslya. Visst... ungkarlslyan städas också. När mamma kommer på besök eller killen som bor där är kär.

Jag skulle vilja se en jämställdhetsdebatt som gick ut på att ni kvinnor skulle städa mindre i stället för att män skulle städa mer. Sanningen är nämligen att det skulle vara precis lika jämställt om kvinnan sket i att städa hon också, men det är aldrig ett alternativ som diskuteras. Varför är det så? Om kvinnan är den enda som bryr sig om att det är städat, kan hon inte städa själv då?

För att dra en parallell kan vi diskutera bilar. Hur många män finns det inte som har sin bil som ögonsten? De putsar, fejar och dammsuger i bilen därför att det är viktigt för dem. Tar man upp det som ett exempel på att män faktiskt städar så fnyser tjejer att det inte räknas. Enda anledningen till att det inte räknas är ett det inte är viktigt för tjejer... så varför ska killar behöva städa i huset när det inte är viktigt för oss?

Av Magnus Betnér 10 mar 2003 14:35