Älskade att se på när du dansade

Jag älskade att se på när du dansade

Det var vår, uppvaknandets tid. Solens strålar visade dej vägen till livet. Ut ur det trygga mörkret. Du kom igenom den första av livets två magiska tunnlar
Ett första andetag, ett gnyende, ett skrik
Den första känslan av tomheten inombords försvann.
Mitt hjärta fyllde alla rum. Du fanns hos mej
Du och jag, en början på något nytt.
Symbolisk åtskillnad av två kroppar.
En stor, den var min, en liten, den var din.
Separationen existerade inte i mitt innersta.

Din första envisa färd mot överlevnad
En mors tvivel rörde sig i min kärlek.
Du vann, livets droppe sövde dej sakta
Jag vakade utan trötthet

Du lärde dej krypa, jag var där. Du lärde dej gå, jag var där. Du lärde dej att dansa. Du dansade för mej. Du dansade ut på livets första trappsteg. Varje rörelse framåt var en bit på väg, bort från mej, till ditt egna liv

Ofta kunde jag känna mej som en gäst i din fantasi.
Din lek var din. Du var min.
Du sa att änglarna var dina vänner.
Jag älskade att se på när du dansade.

Vi skrattade, sa att du skulle bli trädgårdsmästare, sen någon gång när du blivit stor.

Du älskade allt som kom i blom. Du hade alltid jord under naglarna. Sorgkanter kallade du det. Varje vår vände du ditt ansikte mot solens strålar, i väntan på allt nytt som kommer när våren vaknat. Du såg själva livet i späda knoppar och skira blad. Du kände hur du växte tillsammans med trädgårdens invånare. Du älskade att dansa i vår trädgård.

Du visste det före oss.

Vi planterade lökar i vår trädgård, tillsammans. Septembersolen värmde våra ryggar. Tulpaner i vår, gula tulpaner. Det var vad du ville ha. Dina armar runt min hals. Två jordiga händer i mitt hår. "Änglarna vill att jag kommer och dansar med dem," sa du. Jag förstod inte vad du menade, men det lät vackert.

Det som det hände sen, det hände fort.
Tre korta månader sa de.
Oktober, november, december, tänkte jag.
"Jag ska fylla sex till våren," sa du.
"Jag önskar mej gula tulpaner, och att jag får dansa med dej, mamma."

Du skulle lära dej att dansa din sista dans. Jag skulle vara där.

Tre månader gick, Du var fortfarande här. Snöflingorna bäddade in oss, vi vilade tillsammans i en väntan på något som vi inte kände. Snön försvann. Våren sa god morgon till både dej och mej. En kort stund värmde spirande knoppar våra sinnen.
Änglarna bjöd upp till dans.
En dans genom livets andra magiska tunnel.
Du fyllde aldrig sex,
Din sista bädd var vit.
Täckt av dina nyplockade gula tulpaner.

Varje vår går jag ut i vår trädgård. Plockar av dina tulpaner, får sorgkanter under mina naglar. När jag sen sätter ner blommorna i vasen kan jag känna änglarnas dans runt de gula kronbladen. Änglarna som dansar tillsammans med dej.

Separationen existerar inte i mitt innersta.

Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola.

Av Lotta Westrup 09 mar 2003 19:38