Varför denna hysteri kring sex?

Sex, sex, sex. Artiklar som har med sex, erotik eller pornografi att göra lockar väldigt många läsare. Varför?

Är den svenska befolkningen så sexuellt frustrerad och hämmad så att man med inbyggd radar först och främst söker sig till så kallade provocerande och förr i tiden tabubelagda ämnen? Har måhända intresset för just sex, erotik och pornografi på senare tid ökat så pass att man vill frossa i det och läsa allt som bara skrivs om ämnet?

Har det blivit legitimt först nu att verkligen bejaka sitt sexuella jag? Eller har den kokande soppan i kastrullen äntligen kokat över så att locket tryckts iväg och hamnat på villovägar medan soppan fortsätter att skvätta upp över väggarna?

Frestelserna kring och möjligheterna till pornografi är långt många fler nu än förr. Nu behöver man inte som blyg tonåring skicka storebrorsan för att köpa en porrblaska. Det är ju bara till att surfa in på närmaste sökmotor och skriva in ordet sex. Väldigt sällan behöver du ens skriva ordet sex eller något som har anknytning till erotik eller pornografi, du hamnar där ändå, och små som stora annonser gör sig påminda. Och har du en gång besökt en sida, kan det vara svårt att bli av med den. Motvilligt fastnar du kanske kvar och tittar med förfäran över hur kvinnorna fläker ut sig. För visst finns det något skrämmande, lockande och eggande i nakenheten?

Men varför är nakenheten så intressant? Känner man sig som svensk väldigt påklädd med en dominerande Luther på axeln? Eller är nyfikenheten för det sexuella en sen motreaktion på det puritanska svenska samhället?

I Asien fanns det på 1700-talet ekivoka och humoristiska bilder med ett klart och tydligt erotiskt budskap för allmän beskådan. Många av dem anses alltför stötande, än i dag. Intresset för sex, erotik och porr kanske är inbyggt i oss. Och många kanske söker göra det tabubelagda och privata mera rumsrent. Och i dagens informations- och mediestyrda samhälle är det mer än lätt att få en ökad aptit och lust till att tillfredsställa sina lustar.

Se bara på många chattställen, där det inte dröjer länge innan man får frågan man är kåt. Svarar man ja, får man helt enkelt bereda sig på att använda sin fantasi, sina flinka fingar och vara med om en cybersexakt. Och det kan ju vara både skoj och uppeggande. Särskilt om man bara vill se hur långt fantasin stäcker sig. Man skriver sina stönljud och lever sig in i hur det skulle kunna vara. Men sedan slutar det oftast i en ganska patetisk uppdiktad cyberorgasm.

Någonting som kan lämna en bismak och ge en vilja att logga ur, är frågan om man vill ha telefonsex. För då blir det ju mera privat och verkligt, och riktigt så ohämmade är vi kanske inte, ännu.

I media gör man allt för att tillfredsställa det "nyupptäckta" behovet, som genast måste tillfredsställas. Det vill säga att man förstått att det går att tjäna pengar på det Det skrivs artiklar i olika sorters tidningar. Och det finns halvseriösa/halvhumoristiska sexualupplysningsprogram. Därtill finns det dokusåpor som har som mål att få deltagarna att involvera sig i sexuellt umgänge med varandra. Allt för att skapa kaos, intresse för att följa skandalerna och givetvis för att öka tittarsiffrorna.
Många tycker att det är både skandalöst och fel att nyttja människors "nakna och ärliga" jag och beteende genom både sensations-dokusåpor och avslöjande pratshower. Andra tycker att det är världens underhållning, då det helt plötsligt är både tillåtet och möjligt på bästa sändningstid möjligt att förfasa sig eller glädjas över människors klavertramp och desperata beteende. Smaken är som baken, som tur är. Och visst finns det stora nackdelar med för mycket medialt fokus. Men jag kan i alla fall se en fördel med att man visar "sitt rätta", även om det så är i tv. För vad gör det egentligen om hundra år om du gjort bort dig? Givetvis får du själv lida ett tag, om du inte kan bjuda på det förstås. Men i det långa loppet, vad spelar det för roll? Personen i fråga kommer ju bara att vara en i mängden som gjort bort sig i sin livstid. Men givetvis kan man tycka att själva fenomenet är beklagansvärt.

Kanske retar man sig i allmänhet på folk som har en vilja och väljer, att söka få sina femton minuter i rampljuset, kosta vad det kosta vill. Måhända retar man sig på att man själv är för hämmad för att våga ta chansen.

I mångt och mycket är det som att handla på kredit. Du får med dig varan hem på en gång, det vill säga, du får omedelbar uppmärksamhet i media. Men du betalar ränta i många år efteråt, det vill säga, det flyktiga B-kändissskapet kan vara ett par veckor eller ett halvår om du har tur eller otur - givetvis beroende på hur du känner innerst inne över din medverkan. Därtill kan din egen reaktion över tv-tittarnas reaktion och uppfattning halta. De kanske har uppfattat dig på ett helt annat sätt än vad du haft för avsikt att meddela.

Jag hoppas innerligt att alla deltagare får professionell hjälp med att bearbeta sina känslor både före och efter deltagandet. För det kan komma tillfällen där deltagaren tror sig ha bearbetat biverkningarna, men ändå får andledning att kritiskt granska sig själv, vilket i och för sig inte är fel.

Det tråkiga med hysterin kring både utseendefixering, hunger efter kärlek, ömhet och lust till att utforska sig själv sexuellt är att den börjar få negativa konsekvenser bland våra alltför lätt påverkbara tonåringar. De prövar på både vanlig och oralsex i tidig ålder, för att få känna på lite kärlek, och kanske för att få en kick. "Killen vill ju det, och eftersom jag tycker om killen och vill att han skall tycka om mig, så gör jag vad han ber om, utan att tänka på vad jag själv egentligen vill.", verkar de tänka. Och ofta får de unga flickorna betala ett alltför högt pris, då de i och med den sexuella akten automatiskt stämplas som horor. Självkänslan får sig en törn och det är inte alldeles lätt att bearbeta det. De känner sig utnyttjade och mår helt enkelt skitdåligt för att de sänkt sig till en så låg nivå och för att de inte vågat vara tydliga och principfasta nog mot sig själva, eller för att de inte kunnat förutse vad sexakten skulle resultera i.

Deras önsketänkande om att killen de hade en sexuell akt med skulle resultera i ett kärleksfullt och långvarit förhållande grusades istället alltför snabbt. Situationen blir särskilt plågsam när föräldrarna inte tar sitt ansvar och leder dem in på rätt spår. Att tala om sex är säkerligen inte favoritsamtalsämnet kring middagsbordet. Men även om barnen låter ögonen rulla och kroppen instinktivt letar efter närmaste flyktväg, så fladdrar i alla fall öronen så pass att de kan höra vad man som förälder har att säga. Till slut sitter det kanske där som ett mantra och man har åtminstone vunnit en delseger.
Och det är särskilt viktigt att man inte enbart låter modern tala till dottern och pappan till sonen. Det är viktigt att betona båda könens erfarenheter och synvinkel. Därtill kan man rollspela och utmana barnen till att tänka efter före med frågor som "Vad skulle du göra om du blev gravid, fick en könssjukdom eller fick HIV?

Jag tänker inte göra en djupdykning i sexualitetens historia, men det är väl inte längre någon överraskning att man skiljer på manlig och kvinnlig sexualitet. Många anser att erotiken och pornografin ligger snubblande nära varandra. En del menar att det är två sidor av samma mynt men att erotik är något som tillskrivs kvinnlig lust medan pornografi är ämnad för män.

Porrfilmer kritiseras för att enbart vara inspelade för mäns njutning och med det menar man att kvinnan penetreras och mannen får sin njutning av att se en annan man penetrera kvinnan. En del anser att det är maktdemonstration, där kvinnan är den passiva mottagaren medan mannen är den patriarkala initiativtagande och kontrollerande parten.

Kvinnan har på senare år försökt hävda sin rätt när det gäller tillfredsställelse även för kvinnan. Och många kritiserar kvinnan för att ge sin in på typiskt manliga sfärer. Men vad är det som säger att det idag typiska manliga skall fortsätta vara manligt och det typiskt kvinnliga skall vara just kvinnligt. Kanske är båda könens beteende bara mänskligt.

Och låt er inte luras av de biologiska skillnaderna. Till och med jag förstår att en kvinna föder barn som mannen har befruktat henne med. Om det sen är på konstgjord väg eller samlag man och kvinna emellan gör mig det samma.

Men på ett sätt är det väl bra att människan söker fylla sina lustars behov genom att läsa om olika människors sexuella erfarenheter och kanske inspireras till att få ett roligare sexliv på hemmaplan.

Många tjejer går på så kallade sexpartyn, där dildon, massagestavar och klitoristillfredsställare säljs i mängder. Under tillställningarna dricks det litet vin, och tjattras glatt om apparaternas lustiga utseende och funktion. Och det är väl jättebra att man kan se på det sexuella med lite humor. Det behöver inte alltid vara superseriöst och kanske skulle vi istället ta vara på de humoristiska asiatiska erotikbilderna. Låta erotiken bli ett efterlängtat inslag i vardagen. Själv stortrivs jag framför teven när "Sex and the city" visas - då de tänjer på gränserna för det som anses vara tabubelagt. Man kan känna igen sig i vissa situationer och det är på det stora hela väldigt befriande.

Sexualiteten är viktig för människan. Sedan kan den givetvis se olika ut för olika människor, samhällen och kulturer - utan att man för den skull skall behöva ställa sig och predika om moral och omoral.

Men jag önskar att alla människor kan delta i en sexuell akt av fri vilja. Därför kan jag inte förespråka varken pedofili, incest eller zoofili - då det handlar om manipulation eller maktuövning. Men så länge det är något som båda parter är överens om spelar det ingen roll hur den utövas. Det två eller flera människor bestämmer sig för att dela och uppleva - oavsett kön, klass, ursprung, utseende eller något mer jag inte kan tänka på just nu - skall vara deras ensak.

Make love, not war - nu och alltid!

Av Sari Hänninen 07 mar 2003 13:56