Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Andetag

...viska med mig, vind...

Vision

Oh,Värld!
Vackra grymma
fantastiska
värld!

Andas i vinden
ger min längtan
fri
ut in i dig, vind

Viska med mig
Viska med mig om längtan

Tanke
dröm om natten
handling om dagen
på vår veklighets arena

Under natthimlens blålila
sommarskymningssken
färgar trädens blad
mörkt mörkgröna

Växer triumferande
på utsträckta grenar

En vindpust rör viskande
vid marken
och i ett enda sus
böja sig ängarnas långa spröda
änglahår
mjukt ned mot jorden

Tysta dolska ljud
dystra granars samstämmiga
basviskningar

Sagorna som sjunger sin
sång
om bergatrollens sovande
andetag

När ugglors säregna skri
ekar dovt från okända
marker

Månsken regnar nu i guldpulver
ger frikostigt av sin säd till Jorden

helt nära nu
fågelsångskvitter
tystnaden sprider sig
djupt i mörkren

Det är natt.

Sommarnatt.

Natten och mina andetag
och hon, sagoberätterskan
drömmer de skimrande drömmar
och hon andas på mig
genomborrar därmed de
skilda dimensionerna

Dimmor och drömmar
och all samlad längtan
stiger omärkligt
oförklarade
upp, mot stjärnor, himlar
och oändlighet

Ensamma gestalter
på marken därnere
ögon, spanande i mörkret
söker sina svar
och början på sina sagor

ett bidrag till Sourze poesiskola