Min piercade mor

"Sverige, Sverige älskade vän/en tiger som skäms/jag vet hur det känns/när allvaret har blivit ett skämt/när tystnaden skräms/vad är det som hänt."

Kent sjunger för mamma i köket. Det snurrar nästan jämt en skiva i cd-spelaren ovanför köksbänken och musiken sprider sig i stora delar av huset. På mornarna har syrran möjlighet att spela vad hon vill eftersom hon lämnar vår vita tegelvilla senare än vi andra och då blir det alltid något NRJ-inspirerat, men nu på eftermiddagen är det svårare att komma överens. Oftast är det mamma som har makten eftersom hon inte har ett eget rum med en egen cd-spelare och dessutom är det hon som tillbringar mest tid i köket. Så länge hon spelar Kent klagar vi inte. Vapen och ammunition är den första inköpa cd som alla i familjen tycker om.

Kents vita tiger kryper genom väggen in till mitt rum och lockar uppmärksamheten bort från kemiuppgifterna. Från andra väggen kommer brorsans musik som är argare.

- Det är mat!

Mammas röst skrämmer bort djurets ränder och snart hela dess kropp. Middagen är en uppskattad ursäkt till att lämna läxböckerna. Jag går ut i köket och mamma bankar i väggen över diskhon för att nå min bror som finns bakom den hårda musiken på andra sidan. Min syster har dukat för fyra eftersom pappa jobbar till sent.

Kan du skicka riset och hur gick det på provet? Det kom in en sån rolig person på jobbet idag. Det smakar bra. Matten är svår. Sedan mammas fråga:

- Vill ni veta vad jag har gjort då?

Hon drar upp tröjan och visar ett plåster på magen som hon försiktigt tar bort. Bakom det, i naveln, sitter ett silversmycke med en grön pärla. Min syster blir irriterad:

- Vad har du gjort? JAG ville ju pierca mig, men nu kan jag inte göra det.

- Det kan du väl? säger mamma.

- Nej, inte om min morsa har gjort det.

Jag gillar det inte heller. Om min fjortonåriga syster hade piercat sig så hade jag väl stått ut med fjortisfasoner, men att mamma håller på så känns alltför pinsamt. Jag tar det som ett tecken på någon slags kris när hon smyckar sin mage, som har fött tre barn, på samma sätt som Britney Spears gör. Mamma ser att det behövs en förklaring:

- Jag har länge funderat på att göra det och tänk vad tråkigt att dö utan att ha gjort det man vill!

I huvudet: "duka din veranda till fest/för en långväga gäst/i landet lagom är bäst".

Kents tiger kommer smygande igen och vi skäms ikapp för att jag tänker att min kära mamma ska vara lagom, inte tant men för guds skull inte piercad heller. Jag tittar ner i tallriken och äter upp min mat under tystnad, samtidigt som det stora kattdjuret försiktigt, försiktigt käkar upp alla mina fördomar mot piercade morsnavlar.

Mellan ristuggorna inser jag sakta att mamma har rätt. Ja, hon har ju faktiskt det. Att man hänger ett smycke i naveln innebär inte alltid att man vill vara en Britney. Det kan istället visa att det är helt okej att inte se ut som hon. Jag tänker vidare, att alla som har en mage som de är stolta över just för att den är deras egna unika – en smal eller mullig, ung eller gammal, blek eller brunbränd mage – borde smycka den med ett symboliskt utropstecken.

Sedan ska de gå stolta och rakryggade, så att tröjorna glipar ibland.

Av Malin Rindeskär 04 mar 2003 09:31