sourze.se

Inför en medborgarlön

I början på sommaren 2002, läste jag en underbar bok och tillfredställande bok, av författaren Lasse Ekstrand. Boken heter "Medborgarlön – den arbetsfria tiden".

Den består av en idé för ett nytt socialförsäkringssystem, än dagens grovmaskiga system, där man inte kan arbeta deltid och stämpla upp resten, därför att "då är man inte berättigad till a-kassan". Det är bättre att tacka "nej", till ett deltidsjobb och gå "arbetssökande" ytterligare några månader, i väntan på att den lönsamma heltidstjänsten ska dyka upp.

En "medborgarlön" är tänkt som en lägsta standardlön för varje medborgare och Lasse Ekstrand föreslår att den bör ligga mellan 5-7000, skattefria kronor i månaden, för varje svensk medborgare. Den ska omfatta dagens sjukersättning, a-kassa och socialbidragsnorm. Ingen medborgare ska längre, behöva förnedra sig på något socialkontor eller försäkringskassa.

Man får en lön som medborgare. Den omfattar inte heltidsarbetande, utan bara den som halv/deltidsarbetar eller en medborgare som vill ta "time out" ett tag och göra det som du tycker eller alltid drömt om att få göra. Det kan vara en resa, vara hemma med barnen, skriva en bok, eller något annat.

Idén innebär inte att medborgaren ska försörja hur länge som helst på lönen, då och då ska han inställa sig till att göra vissa tjänster å samhällets vägnar.

Eftersom jag nu vet hur det känns att blir tvångskommenderad till "ofrivillig ledighet", samtidigt som jag söker i genomsnitt, tre jobb i veckan, inspireras jag mycket av medborgarlönstanken.

Ett generellt socialförsäkringssystem, lika för alla, är praktiskt och mest rättvist. Det gynnar nutida och framtida entreprenörer, oavsett om dom producerar hårdvaror eller mjukvaror.

Dagens företagare omfattas inte av samma sociala skyddsnät, som arbetstagarna. Med ett medborgarlönssystem, får företagarna betydligt mer trygghet, än i dag, vid sina ekonomiska risktaganden.

Det finns målmedvetna individer som snabbt vet vad dom vill syssla med, i unga år. Det finns också individer som inte är lika målmedvetna och vill söka sig fram själv, till det dom vill göra. Eftersom jag börjat se vissa levnadssätt som en individuell, upplevelsebaserad investering för samhällsekonomin, tycker jag att dom ska få söka sig fram i den fart, dom behöver. Utan att dom målmedvetna ser på, dom andra, som några "glidare" och "dagdrivare". Varje människa är olika och jag har ingen "rätt" av bedöma någon annan för han/hennes levnadssätt.

Moderata ungdomsförbundet föreslår att man börja införa en skattefri grundinkomst på 8000 kronor, per månad.

Varför inte lika gärna införa en lägsta standardlön på 8000 kronor, för den som inte har något arbete, eller inte klarar sig på sin deltidslön. Vid eventuella extrakäck betalar medborgaren samma procentuella andel, i inkomstskatt, som alla andra gör. Vilken jag önskar är en "platt skatt" –låt säga på 30 procent.

Ett sådant system skulle uppfylla det liberala valspråket: Frihet, jämlikhet och broderskap, inte bara i tomma ord, utan i handling.

PS. Det pågår just nu en utredning:
Om gymnasieelever ska få studiebidrag, under sommarlovet. En av anledningarna är att alla inte har sommarjobb.

Jag kommer ihåg, för tio år sedan, då jag fick mitt första sommarjobb, en 75 procentig tjänst i tre veckor, Eksjö parkförvaltningen. Detta tackvare ett samarbete via skolan och kommunen, lönen låg på 25 spänn i timmen, för oss. Förutom dom smarta studenterna, som gick ekonomisk linje och var med i facket. Dom lyckades på så vis få avtalsenlig lön. Det tycker jag var fränt gjort av dom.

Med en sådan slavlön som vi fick, var det hårt att inte få något studiebidrag, under tiden. Jag såg det inte som mitt fel att jag inte hade något sommarjobb.
D.S


Om författaren

Författare:
Yohannis Petersson

Om artikeln

Publicerad: 26 feb 2003 09:47

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: