Jag kan mina saker

Jag är lärare, har undervisat i 14 år och jag kan mina saker. Jag är en duktig och ordningsam människa och jag kan mina saker. Jag skall nu berätta min historia för er, så sitt kvar den tar inte lång stund, max fem minuter.

För det första är det viktigt att ni förstår att jag verkligen kan mina saker, jag kan ämnet och är en mycket god pedagog. Jag kan ta hand om min familj också, är mycket ordningsam, lojal och hjälper alltid till hemma. Eller, det blev fel tempus, jag bor ensam nu men innan ställde jag alltid upp och gjorde aldrig något väsen av mig. Min fru hade det utmärkt bra med mig. Hon är en bra människa, kanske inte lika noga med saker och ting, så det var inte hennes fel att hon gick. Det var den där Mickes fel. Han som alltid är snuvig och har snor i hjärnan. Han som bara lufsar runt och gör en massa spontana dumheter. Han har t o m tagit över mina lektioner i företagsekonomi. Men herregud han kan ju inte det ämnet. Han är tekniklärare, men jag, jag kan mina saker.

Alla mina kollegor vet att jag alltid gör mitt bästa och alltid har god ordning och reda på allt, för att inte tala om eleverna jag har... har haft. Men det beror också på Micke. Han skulle haft en mamma och pappa som jag. De var det ordning och reda på och de kunde också sina saker minsann. De sade alltid till mig, "ha ordning och reda på ditt rum läs dina läxor, allt annat är trams". Det var tider det. Visst hände det att jag begick dumheter som en gång när jag smet iväg på bio istället för att läsa läxan men då hjälpte mig mor och far att förstå. Det är bra att fasta en vecka och bara ägna sig åt läsning. Men så kan jag mina saker också.

Jo varför kom ni hit, ja just det jag skulle berätta min historia för er. Klart jag kommer ihåg för jag kan ju mina... vänta lite, nu kommer syster med mina tabletter men gå ingenstans... snälla, det är så ensamt, utan eleverna, frun och kollegorna, mina böcker och min almanacka... gå inte...

Av Magnus Nilsson 25 feb 2003 14:42